Efter lite shopping i Borås åkte vi hem och tog en snabb lunch. Dan stack till Göteborg där han skulle ha möte med Atkins. Jag trodde jag skulle få en lugn eftermiddag med barnen. Robin brukar sova middag i ett par timmar och jag tänkte att Amanda och jag kunde pyssla lite, kanske baka något gott men ack vad jag bedrog mig. Robin tänkte minsann inte sova inte. Det var fullt ös hela tiden. Han klättrar på allt. Vände jag ryggen till två minuter så var han uppe i trappan eller öppnade en dörr och hittade på något. Han hann gräva ur en blomkruka, få tag i strösockret på bordet och hälla ut det osv. Jag plockade undan och gjorde snyggt ett antal gånger och tänkte förbereda middagen tills min kära make kom hem.
Efter att ha plockat upp minst 20 gånger efter den lille marodören gav jag upp och när Dan kom hem så såg det ut som ett sjöslag igen. Att två så små kan dra fram så mycket på bara några timmar, tycker det är ganska företagsamt egentligen. Efter halva middagen som ju var förrätt, varmrätt och dessert som det ska vara på fredagar så orkade inte lillkillen mer utan vi fick ta en paus och stoppa honom i säng.
Amanda tyckte det var skönt att få ha oss för sig själv en stund och vi plockade in alla våra odjur och sedan tittade vi på en film med henne. Dagen har varit underbart varm och skön som tur är. Vi har kunnat vara ute och umgås med djur och natur. En sista skälvande minut av sommaren kändes det som.
.JPG)
1 kommentar:
Vad är en lugn dag på jobbet mot en riktig barnbarn passning!!
När jag fick barn så fanns det bara ett par armar på dem. Undrar om generationsskiftet innebär att pojkar föds med 12 armar med 23 fingrar på varje. Det finns ingen nu levande två-armad varelse som kan förflytta sig själv och närliggande föremål med en sådan snabbhet att morförädrarna helt förlorar fotfästet. Samma morföräldrar som under barnets sovande timmar sitter och beskådar dagen fotograferingar med orden "Gud vad HAN är söt där"
Skicka en kommentar