Wow, kan inte säga annat

Det är så fantastiskt när det bara händer, inget tvång, ingen piska, inga sporrar, ingenting och ändå bara händer det. Hästen skjuter på med bakdelen, ryggen höjs under mig, nacken går upp och hamnar där den ska. Suss hjälpte mig med övningar som jag kan göra mellan de "vanliga" träningarna. Är ju inte så förtjust i att tvinga fram det ur Myran (det enda jag inte gillade när jag red för Inga-May) och detta kan vi jobba på mellan så kanske vi kan koncentrera oss på annat än att hon är stel i sidorna nästa gång vi ska rida ett dressyrpass för Anna eller Inga-May. Både Dan och jag ska jobba med detta varje gång vi rider eller tränar Myran på annat sätt. Det stämmer helt och hållet med det Patrick sa också. Känns verkligen som rätt sätt att få hästen och mig i balans och harmoni. Skulle vilja åka till Suss en vecka och få massa träning i vad jag kan göra för att hjälpa Myran att hitta rätt muskler utan att tvinga henne.

Amanda och Robin var med också så Dan kunde inte hänga med så mycket men jag ska försöka förmedla allt till honom också. Ungarna är ljuvliga men den lille är lite vild det får jag säga. Jag blir trött. Men han trivs och springer omkring och njuter av livet på landet som tur är. Han älskar att köra skottkärra och han har en plasttraktor som han kan sitta på hur länge som helst, idag lyckades han dra runt tramporna lite också till stor lycka.

Vi har kunnat börja ha Sten ute lite mer nu även utan uppsikt. Dock får vi fortfarande se upp så att han inte springer ut till hästarna för de är av någon anledning inte förtjusta i honom och risken är att han blir sparkad. Getterna accepterar honom mer och mer men han får hålla sig på sin plats, helst inte närmare än 2 meter. Han ser lika glad ut för det bara hon får vara i deras närhet. Enda problemet han har är att om vi är ute eller ännu hellre Amanda då är det inte lätt att vara en liten getabock, då vill han fortfarande vara med oss. Men som sagt han klarar sig längre och längre ute själv nu.