Mammaledigt??

Ja det är nästan så. på bilden ser det idylliskt ut men sanningen är att det är inte helt lätt med lilla Sten. Hundarna vill äta upp honom, hästarna tycker han är livsfarlig och frustar och sparkar efter honom, getterna stångar honom så han flyger. Igår tog vi honom i sele och gick ut och gick tillsammans med hundarna och de andra getterna, på det viset kunde vi hålla undan alla elakingarna från honom samtidigt som de kunde lära känna varandra. Idag har han sprungit lös med oss. Han traskar på efter oss vart vi än går. Vi har mest snickrat i stallet och det blir många vändor fram och tillbaka för att hämta brädor och dylikt men han knatar på lika glatt bara han får vara med oss. Han gör tappra försök att springa efter getterna men de ser snart till att han förflyttar sig på behörigt avstånd. Det är inte lätt att vara liten men han lär väl ge igen när han blir en stor bock med långa horn.

Lotta passade på att dra upp ännu en rabatt med sina horn. Det är svårt att låta bli att skratta åt dem som de håller på. Någon gång ska väl staketet kring trädgården bli färdigt och då får vi väl göra nya rabatter. Knappast lönt så länge de springer lösa i trädgården.



Är strax på väg för att kolla träningar med Inga-May Bylund. Ska bli så himla kul, detta har jag längtat efter sedan jag köpte lilla Myran. Hon är ju i grannbyn varannan vecka (måndag och torsdag). Igår tog jag äntligen tag i att ringa henne som äger ridhuset och jag var jättevälkommen att komma och titta i kväll. Har fått en reservplats och enligt henne så innebär det att man i princip får vara med varje gång för det är alltid någon som har förhinder. Ska bli så kul. Dessutom är hennes dotter c-tränare, upplärd av Inga-May och tävlar ända upp i Grand Prix själv. Så de veckor jag inte kan få tid hos Inga-May kommer jag förmodligen att rida för henne istället. Nu behöver jag verkligen ett jobb om jag ska kunna bekosta alla träningarna.