Kebnekaise

Jag glömde ju det viktigaste. Igår så stod vår son Mikael och hans Anna på sydtoppen på Kebnekaise. En dröm de har haft i ett år och nu var det verklighet. Det hördes på Micke hur fantastiskt det var men han sa också att det var tuffare än de trodde innan. Jag vill också men jag får nog inse att den kondisen har jag inte och kommer inte att få. Drömmer om det gör jag i alla fall men jag lär nog inte få med mig Dan om jag mot alla odds skulle komma dit någon gång. Han förstår inte riktigt tjusningen med det.