Så imponerad

Jag och Myran har varit i Roasjö och tränat idag. Först bjöds Dan, jag och alla andra som var med på träningsdagen på lunch hemma hos Madde och Hans. Inte nog med att de lånar ut sin paddock gratis, bjuder på fika gratis, idag bjöd de som sagt även på lunch. Efter lunchen körde Dan och jag hem och hämtade Myran, hon var stingslig och ville inte stå still överhuvudtaget (jag tror det berodde på det hemska åskväder som kom senare) men det gick som tjosan att få in henne i transporten och ner till banan. Suss som tränade oss idag är islandshästryttare som de flesta av oss andra som träffas. Hon lärde ut "centrerad ridning", jag hade inte mycket hum om vad det var och tog det mest som en möjlighet att umgås med de andra men tji fick jag. Detta var det bästa pass jag har ridit någon gång. Med små knep från henne och utan det minsta tvång på Myran så tog det ca en kvart så gick min häst i den finaste form jag har upplevt så länge jag har haft henne och det med långa tyglar. Hon lyfte ryggen under mig och sköt på med bakdelen helt underbart. Dan fick tårar i ögonen när han såg henne gå på detta viset, vi trodde inte hon hade det i sig så bra. Regnet öste ner och efter en halvtimmas ridning kom det tyvärr en rejäl åskknall samtidigt som en blixt så vi blev lika rädda allihop och fick snabbt komma från banan och in i stallet. Min lilla häst finner sig som tur är i det mesta. Vi fick så mycket beröm så jag tror att tom Myran kände hur duktig hon var. Jag hoppas verkligen jag får möjlighet att träna för denna underbara hästmänniska igen.