Myran och jag

Nu var det ett tag sedan - igen. Tiden bara rinner iväg. Det är sommar och sol, eller kanske inte det nej. Men det har varit en massa sol i alla fall. Barnbarnen har varit här och badat i sjön och i poolen. Tyvärr kom ju vädret av sig men det kommer säkert igen.

Tyvärr blev ju lilla Myran halt för 3 veckor sedan. Inte kul. Mycket hände på samma gång den dagen. Hovslagaren kom samtidigt som vi kom hem med Whatsie och Ramona så det var stökigt och oroligt på alla de sätt. Blev så olyckligt att han kom precis när vi kom med de andra hästarna men eftersom Myran hade tappat en sko så var det inte mycket att välja på. Han ville inte sko bak eftersom hon var så orolig och fram blev det tyvärr alldeles för slarvigt gjort. Hovslagare ska inte ha bråttom tycker jag är regel nummer ett. Efteråt blev det oroligt i hagen med allihopa och nästa dag när vi red ut så märkte vi efter halva ritten att Myran var halt på båda frambenen. Vi misstänkte att det var något med skorna. Hovarna var väldigt torra och det var inte mycket att fästa sömmarna i. Dan plockade av skorna men det hjälpte inte men vi kunde också konstatera att hon var mycket kraftigt verkad. Fanns inget kvar att gå på. Tisdagen åkte vi ner till Slöinge, där konstaterade veterinären att det mycket väl kunde bero på den hårda verkningen men det kunde också bero på hovledsinflammation, han sprutade både cortison och tuppkam (3 månaders konvalescens) och så hem med butta förståss. Kändes lite rutinmässigt och vi misstänkte ändå att det kunde vara hovarna, vi började leta efter en kunnig hovslagare under tiden vi väntade på att hon skulle bli bättre. Fick till slut tag på en efter att ha hört oss noga för, ville ha en som kunde lägga sulor, beslag eller vad som kunde behövas. Hon kom i måndags, mycket kunnig och duktig. Visste verkligen vad hon sysslade med. Egen svets, all utrustning för att fixa till vad som än kunde behövas. Hon sa direkt att detta är ett hovproblem. La en rejäl sula på varje framhov och lyckades till slut fästa en sko i det lilla som fanns kvar av Myrans hovar. Hon sa att jag skulle vänta minst 3 dagar så att ömheten i hoven gav med sig. Vi lät henne gå i mjuk hage till i går. Då var Sofia här och vi sprang med henne och där fanns ingen hälta längre. Idag red jag henne 20 minuter i skritt och tog även några travsteg, inget hände. Helt underbart om det nu bara håller. Hovslagaren sa att vi får vara glada för varje dag skorna sitter kvar men det var bara att ringa om de lossnar så kommer hon och hjälper oss. Hon hade fler knep att ta till annars sa hon. Mycket duktig, vi känner oss så trygga med henne. Nu ser vi fram emot att snart vara igång igen.

I morgon kommer Dans lillebror med familj och stannar ett par dagar, ska bli kul att träffas. Farfar skulle varit med men han har gått och trillat och slagit sig så han stannade hemma. Jobben fortsätter att trilla in, har fått en till hästsportaffär nu att serva, verkligen skoj. Vill fortfarande ha ett halvtidsjobb utanför för att komma ut och träffa folk men jag vill ha kvar vårt lilla företag också. Får försöka hitta en bra balans i det bara. Just nu har det varit svårt att ta ledigt ens över helgerna men jag blir bättre och bättre på att planera leveranstiderna så att vi får lite ledighet tillsammans.