Så imponerad

Jag och Myran har varit i Roasjö och tränat idag. Först bjöds Dan, jag och alla andra som var med på träningsdagen på lunch hemma hos Madde och Hans. Inte nog med att de lånar ut sin paddock gratis, bjuder på fika gratis, idag bjöd de som sagt även på lunch. Efter lunchen körde Dan och jag hem och hämtade Myran, hon var stingslig och ville inte stå still överhuvudtaget (jag tror det berodde på det hemska åskväder som kom senare) men det gick som tjosan att få in henne i transporten och ner till banan. Suss som tränade oss idag är islandshästryttare som de flesta av oss andra som träffas. Hon lärde ut "centrerad ridning", jag hade inte mycket hum om vad det var och tog det mest som en möjlighet att umgås med de andra men tji fick jag. Detta var det bästa pass jag har ridit någon gång. Med små knep från henne och utan det minsta tvång på Myran så tog det ca en kvart så gick min häst i den finaste form jag har upplevt så länge jag har haft henne och det med långa tyglar. Hon lyfte ryggen under mig och sköt på med bakdelen helt underbart. Dan fick tårar i ögonen när han såg henne gå på detta viset, vi trodde inte hon hade det i sig så bra. Regnet öste ner och efter en halvtimmas ridning kom det tyvärr en rejäl åskknall samtidigt som en blixt så vi blev lika rädda allihop och fick snabbt komma från banan och in i stallet. Min lilla häst finner sig som tur är i det mesta. Vi fick så mycket beröm så jag tror att tom Myran kände hur duktig hon var. Jag hoppas verkligen jag får möjlighet att träna för denna underbara hästmänniska igen.

Underbara dagar

Vi har haft några härliga dagar med Pelle och hans familj. Hunnit med att både slappa, ta en tur till Borås, härliga promenader och förstås rida på Myran. Än så länge går det bra med Myran men jag vågar fortfarande inte ta ut allt i förskott utan tar en dag i sänder. I morgon ska vi träna i Roasjö för en ny tränare, ska bli spännande. Vi som rider tillsammans är en salig blandning av både hästar och ryttare så de som kommer och har träning med oss får verkligen göra det individuellt för varje, hon som kommer i morgon ska träna vikt, balans, centrering etc, saknar fortfarande en ren dressyrtränare men det kommer bara inte Myran blir halt igen. Dan har semester den här veckan men jag måste tyvärr jobba ifatt en del nu när vi är själva igen. Det är ju på gott och ont att jag har att göra (mest gott förstås). Nej, nu tillbaka till verkligheten.

En ganska vanlig dag med glädjeämnen

Först kom Susanne en sväng och tog en fika, rätt var det var så dök Micke och Ronja upp. De ville visa nya bilen och hälsa på en stund. När Dan hade jobbat färdigt så åkte vi en sväng till Borås där Micke handlade kläder till Anna. Försökte få honom att lära sin far att göra så ibland. Tycker det är så omtänksamt när någon köper något så där bara för att man vill, inte för att man ska när det är födelsedag eller så. Inte för att Dan inte kan han med men Micke och Anna är verkligen duktiga på att ta vara på varandra, gillar det. Alla tre våra barn känns omtänksamma i sina förhållanden så kanske vi ändå har förmedlat en del positivt till dem. Vill tro det i alla fall. Borås är en himla härlig stad, vi upptäcker mer och mer vad den har att bjuda på. Igår var vi på "torsdagskvällar i Borås" igen. Uppträdande med Shirley Clamp Sanna Nilssen och Sonja Alden. Helt gratis på stora torget. Alla affärer öppna till nio och sedan börjar dansen med levande orkester i parken. Allt gratis. Helt fantastiskt. Det är lite sydländsk känsla att gå omkring bland allt folket.
Tog en tur på Myran i kväll och det känns fortfarande bra. Är nu helt säker på att det var hovarna som var för hårt verkade. Känns att hon ömmar till om hon kliver på en större sten men annars ingenting. Vi tar det lugnt och sätter igång henne försiktigt igen under tiden hovarna växer ut igen. Hon verkar tycka det är mysigt att bli riden igen men som den envisa lilla myra hon är så har hon också hunnit lägga sig till med lite olater. Men som sagt hon kommer igång så sakteliga igen och det känns som att det ska gå bra.

Inget blev som det var tänkt

Tyvärr har nästa i Pelles familj fått magsjukan så det blir ingen resa hit den här veckan i alla fall. Allt kom av sig lite idag när besöket blev inställt. Dan har ju tagit semester idag och i morgon för att de skulle komma hit. Vi fick lite smått och gott gjort under dagen istället. Alltid småsaker (stora med för den delen) som behöver göras när man har gård. En liten ridtur på Myran blev det idag också och det kändes ingen hälta nu heller. Vi hoppas och tror att det var hovarna och då gäller det bara att ta igen de tre veckor som hon har stått stilla. Det ska säkert gå ganska fort så bra kondition som hon var i innan det hände. Min rygg är så ond just nu, tror att en av orsakerna är att jag inte har ridit på så länge, då brukar ryggen bli sämre. Ska till Susanne och få lite massage i morgon, ska bli så gott. Nu ska jag jobba en stund till och sedan blir det Tv resten av kvällen tror jag.

Myran och jag

Nu var det ett tag sedan - igen. Tiden bara rinner iväg. Det är sommar och sol, eller kanske inte det nej. Men det har varit en massa sol i alla fall. Barnbarnen har varit här och badat i sjön och i poolen. Tyvärr kom ju vädret av sig men det kommer säkert igen.

Tyvärr blev ju lilla Myran halt för 3 veckor sedan. Inte kul. Mycket hände på samma gång den dagen. Hovslagaren kom samtidigt som vi kom hem med Whatsie och Ramona så det var stökigt och oroligt på alla de sätt. Blev så olyckligt att han kom precis när vi kom med de andra hästarna men eftersom Myran hade tappat en sko så var det inte mycket att välja på. Han ville inte sko bak eftersom hon var så orolig och fram blev det tyvärr alldeles för slarvigt gjort. Hovslagare ska inte ha bråttom tycker jag är regel nummer ett. Efteråt blev det oroligt i hagen med allihopa och nästa dag när vi red ut så märkte vi efter halva ritten att Myran var halt på båda frambenen. Vi misstänkte att det var något med skorna. Hovarna var väldigt torra och det var inte mycket att fästa sömmarna i. Dan plockade av skorna men det hjälpte inte men vi kunde också konstatera att hon var mycket kraftigt verkad. Fanns inget kvar att gå på. Tisdagen åkte vi ner till Slöinge, där konstaterade veterinären att det mycket väl kunde bero på den hårda verkningen men det kunde också bero på hovledsinflammation, han sprutade både cortison och tuppkam (3 månaders konvalescens) och så hem med butta förståss. Kändes lite rutinmässigt och vi misstänkte ändå att det kunde vara hovarna, vi började leta efter en kunnig hovslagare under tiden vi väntade på att hon skulle bli bättre. Fick till slut tag på en efter att ha hört oss noga för, ville ha en som kunde lägga sulor, beslag eller vad som kunde behövas. Hon kom i måndags, mycket kunnig och duktig. Visste verkligen vad hon sysslade med. Egen svets, all utrustning för att fixa till vad som än kunde behövas. Hon sa direkt att detta är ett hovproblem. La en rejäl sula på varje framhov och lyckades till slut fästa en sko i det lilla som fanns kvar av Myrans hovar. Hon sa att jag skulle vänta minst 3 dagar så att ömheten i hoven gav med sig. Vi lät henne gå i mjuk hage till i går. Då var Sofia här och vi sprang med henne och där fanns ingen hälta längre. Idag red jag henne 20 minuter i skritt och tog även några travsteg, inget hände. Helt underbart om det nu bara håller. Hovslagaren sa att vi får vara glada för varje dag skorna sitter kvar men det var bara att ringa om de lossnar så kommer hon och hjälper oss. Hon hade fler knep att ta till annars sa hon. Mycket duktig, vi känner oss så trygga med henne. Nu ser vi fram emot att snart vara igång igen.

I morgon kommer Dans lillebror med familj och stannar ett par dagar, ska bli kul att träffas. Farfar skulle varit med men han har gått och trillat och slagit sig så han stannade hemma. Jobben fortsätter att trilla in, har fått en till hästsportaffär nu att serva, verkligen skoj. Vill fortfarande ha ett halvtidsjobb utanför för att komma ut och träffa folk men jag vill ha kvar vårt lilla företag också. Får försöka hitta en bra balans i det bara. Just nu har det varit svårt att ta ledigt ens över helgerna men jag blir bättre och bättre på att planera leveranstiderna så att vi får lite ledighet tillsammans.