Jag vet inte var tiden tar vägen varje dag. På morgonen när jag vaknar så har jag alltid massa planer men tycks aldrig hinna med hälften. Just nu går brodermaskinen så den glöder och det är jag enormt tacksam för. Jag hoppas verkligen det har vänt och att det fortsätter att komma in order, vem vet jag kanske tom snart kan få lite lön. Det vore inte helt fel. Som ju alla vet - hästar kostar pengar, massor - de är helt klart värda det men det hjälper ju inte om inte plånboken fylls på vartefter pengarna går åt. Igår red Dan Myran med remontgrimma och rakt syntetbett (2 cm kortare än sitt tredelade). Hon verkade att gilla det bättre. Höll inte på att tugga hela tiden som hon brukar göra. På fredag ska vi till Anna och hon ska hjälpa oss att hitta en sadel som inte går så illa åt mina ljumskar. Vet inte varför jag inte har tänkt på det innan. Har så vansinnigt ont nu så jag kan inte rida mer än max varannan dag. Blir bättre varje gång Ia har gett mig behandling men det är som hon säger, ska det bli helt bra så måste jag ha behandlingar minst en gång i veckan helst två. Och som jag började med - tiden räcker inte till. Nu sätter jag mitt hopp till att en annan sadel ska lindra. Väntar på Henry med (som vanligt) hon behöver skos om igen. Han tog ju inte så mycket förra gången för att han skulle fortsätta att korrigera framhovarna. Hoppas verkligen han kommer denna veckan.
.JPG)
1 kommentar:
Mest jag på bilderna nu för tiden. Kan det bero på att jag känner mig oerhörd engagerad i Myran. Vet inte att jag varit såååå engagerad tidigare nån gång.
Sista ridningen gick kanonbra. Hade nytt outfit. Remontgrimma/träns och rakt bett. Mycket bra kontakt med hästen under ridningen. Det gick verkligen att rida med detta. Har ridit bettlöst och repgrimma sista tiden mest i skogen, går bra men ridningen kan vara lite si och så ibland. Klart att det går framåt på ett hyfsat sätt och hästen för sig någerlunda. MEN. Det är skillnad på ridning och ridning.
Sr fram emot nästa tur det är min tur
Skicka en kommentar