Ibland kommer tankarna över mig, livet blev inte riktigt som jag hade tänkt mig. Önskar att barnen vore små igen. Saknar att ha dem i vardagen.
Myran fick bli min räddande ängel. När jag skulle hämta henne i hagen tog vårkänslorna överhand. Hon for runt som en fölunge och bockade och galopperade så leran stänkte kring benen. Jagade de små framför sig och tänkte inte gå in minsann. Mycket ovanligt för min lilla Myra. Normalt kommer hon som ett skott om hon ser att jag kommer med grimman. Som sagt, ser ingen annan förklaring än att vårkänslorna spirade i henne. Efter en stund ville hon dock följa med och fick stå inne och vila en stund. Hon skötte sig exemplariskt och vi fick en liten fin ridtur på banan, hon och jag. Känns lite motigt att börja om från början igen men det kommer att gå. Vi får ta ett steg i taget och öka kondisen och musklerna igen.
.JPG)
1 kommentar:
Hej min vän! Om kortet är taget idag så ser formen väldigt bra ut måste jag säja, väldigt bra.
Klart ni kommer igen, att jobba med rymten, takten, steglängd osv. kommer du sååå långt med, du minns säkert hur svårt det var när vi började med att skritta på rätt vis, när det sitter så lufsar du över i trav då och då. Just i skritten hinner ryttaren känna hur hästen rör sig, man lär sig att hinna med att använda hjälperna i rätt ögonblick, har övat på detta själv idag, man blir lika förvånad varje gång, hur effektiv det är för både häst och ryttare... Kram och hoppas allt känns bättre..
Ritha..
Skicka en kommentar