Det har varit en pärs men nu är jag nästan igång för fullt igen. Det känns att man inte är 20 längre när man blir sjuk. Eller rättare sagt efteråt. Jag tror inte man blir sjukare när man är äldre men återhämtningen tar längre tid. Jag pratade med Sofia igår och hon sa att Patrick Allori kommer i maj. Det hade varit så roligt att träffa honom och se honom i action igen. Får se om jag inte kan åka dit någon dag när han är på Lillegård. Hur Dan och jag hanterar våra hästar har allt sin grund i vad Patrick har visat och förklarat om hur hästarna uppfattar våra signaler. Jag brukar titta på "Mannen som talar med hundar" på tv och det är egentligen precis samma sak. Allt handlar om vad vi gör. Det är väldigt sällan det är "fel" på djuret utan det är vi som ger fel signaler.
Om vi inte får en ny överraskning med snö som vi fick häromdagen så ska det äntligen gå att börja rida igen. Det är fortfarande mycket is på gården men vägarna är nästan bara och vår lilla ridbana är helt isfri nu. Jag hoppas verkligen att jag får tid att börja träna igen nu. Nu vill jag inte vänta längre. Vi har bestämt oss för att sälja de små fölen nu. Det är inte kul men äntligen har jag lärt mig att jag kommer inte att få tid att köra in dem och allt det jobb som är runtomkring. Man tror att man ska hinna men det blir inte så. All ledig tid vill jag ha till att rida Myran och ta hand om Krista och Serena (och alla andra odjur).
.JPG)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar