Äntligen

Så har det äntligen hänt. Vi har köpt en gård. Att hyra var inte vår grej, känns så meningslöst varje gång man vill göra en förbättring eller förändring. Men som sagt nu är Larsabo vårt. Vi flyttar in redan om ett par veckor så som vanligt går det undan när det väl händer. Känns lite skrämmande att komma till en ny plats - igen. Men jag vet ju samtidigt att vi anpassar oss snabbt var vi än är (utom i Dalsland då förstås). Det kommer säkert att bli bra.

Tack vare att Ritha tog hand om alla odjuren så har vi tillbringat en helg med barn och barnbarn eller förresten mest barnbarn. De stora har haft sitt hela helgen så vi har fått den stora äran att ha de små. De växer så fort. Känns som igår mina egna var i den åldern. I fredags när vi kom ner så fyllde ju Amanda 7 år så det var fullt ös med gäster och presenter. I lördags var vi på Slöingeskolan på Öppet Hus, både Pontus (fyran) och Amanda (ettan) och Ronja (dagis) går ju där. Kul att se hur skolan ser ut idag. Den är verkligen fin och ungarna verkar trivas. Igår var vi på familjegudstjänst där Amanda var med och sjöng (miniorerna).

Iris har påbörjat att försöka fixa till min onda kropp. Känns lite ömt och stelt idag men fantastiskt bra att vi har kommit igång. Ska försöka att åka ner till helgen igen och fortsätta. Jag är så tacksam för att hon ställer upp med detta och jag tror verkligen på det. Hoppas så på att kunna rida min häst ännu bättre när det onda släpper. Jag tror iofs inte att Myran är lika glad för det men det är sådant en häst får ta.

Ritha har som sagt tagit hand om alla djuren och igår red hon dessutom Myran. Jag har väntat på att hon skulle få tid och lust att göra det för jag ville ha bekräftat det jag ser och känner när jag rider henne. Och, ja det stämde. En rakare och mer balanserad häst som dessutom är trevlig att arbeta med (fast det har hon ju varit hela tiden). Hon har sagt att hon har sett detta när hon har hjälpt mig med träningen med men kändes ändå bra att hon fick känna det också.