Kallt och blåsigt

Det blåser mycket just nu. I natt blåste det så vi var tvungna att stänga fönstret och det är inte kul. Då blir det varmt i sovrummet och det gillar jag inte men av två onda ting så var det det som vann. Lilla Molly fryser rejält när hon går ut. Jag fick ett litet täcke till henne av Ritha, av någon konstig anledning som jag inte förstår så fick jag förlänga det under magen och bredda det runt halsen men för övrigt så satt det kanon. Hon gillar inte det men man ser att hon inte fryser lika mycket när hon är ute.

Allt krånglar just nu, varje gång vi tror att vi har en plan så är det något som vänder upp och ner på den. Idag vet jag ingenting om hur när och varför känns det som men det kommer väl säkert att ordna sig, det gör ju det på något konstigt sätt. Det vi säkert vet är att vi ska till Pontus på söndag och fira hans 10-årsdag (var tog de 10 åren vägen?), sedan ska vi till gården, Anna-Karin och barnen ska följa med och stanna till tisdag kväll tror jag. När vi äntligen hade den planen klar så ringde Dans chef och sa att han måste vara i Göteborg hela dagen på måndag. Efter lite bestörtning så sa vi, okej det får gå. Ungarna och jag stannar och pysslar på gården och han sticker upp och jobbar över dagen. Efter det så tänkte vi att vi skulle få till ett möte med banken för att avsluta husköpet när vi ändå är nere, men inte ska det gå smidigt inte. Vår bankman är uppbokad och kan inte förrän onsdag. Då måste jag vara tillbaka för att jobba. Så hur vi än vänder oss så har vi rumpan bak. Men som sagt, vi löser det på något vis.

Igår blev det bara en liten tur på Myran. Kom iväg sent och det mörknar snabbt nu på hösten. Min lilla madam är verkligen inne i en tjafsperiod just nu. Det var tur att jag hade gramanen för hon hoppade jämfota varje gång jag ville att hon skulle gå undan för vänster skänkel. Vet inte vad det är som hon tycker är så jobbigt, andra hållet är inga problem. När vi kom tillbaka till stallbacken så kom Ritha och hjälpte mig. Hon tog det från marken och bara bad henne att flytta sig undan hennes hand och det tyckte inte Myran var kul alls. Hon tom sparkade en kospark mot hennes hand för att slippa undan. Men Ritha är duktig så givetvis vann hon och så helt plötsligt så går det jättebra att flytta sig. Jag tränade i ett par omgångar på stallgången och har i läxa att göra detta varje gång hon står uppbunden nu. Hon gillar inte det men det gick rätt bra till slut. Nästa gång jag rider ska vi kolla hur och om jag använder mina sporrar, Ritha frågade och jag vet faktiskt inte så hon skulle som sagt hjälpa mig nästa gång. Kanske jag behöver längre, kortare eller bara använda dem annorlunda, vi får se. Tur att jag har den bästa tränare som finns, tack min vän.