Disig morgon

Så mysigt. Vi var ute och morgonfodrade och alla djuren var äntligen på plats. Jag är väl en av de få som inte gillar när djuren är på sommarbete. Älskar att komma ut i stallet och höra alla frustningar, bräkande, grymtande och jamande. Så välkommen är jag nog ingen annanstans i hela världen som just där och då. Känns gott. Som jag sa igår till Ritha - vi har ju inte djuren för deras skull utan för vår egen, de tillfredsställer något hos mig som ingen mänsklig varelse kan göra. Jag är så tacksam mitt i all bedrövelse att jag har våra djur.