Nya tag på Ekeliden

Underbar dag med solsken. Passade på att duscha Myranda efter ridningen så nu är hon ren och fin igen. Dan har varit duktig med ponnystallet och har dessutom snyggat upp både här och där med röjsåg och gräsklippare om vartannat så det ser ganska trevligt ut här nu faktiskt.


Ikväll fick vi in våra små minisar i sitt "pittelilla" stall. De verkar väldigt nöjda och glada och det är vi med. Krista är så tjock så jag tycker det ser makabert ut. Hoppas det är att hon har ätit för mycket och inget annat. Tycker hon ser slö ut. Ska bli skönt att kunna styra vad de äter. Ska komma igång med deras motionerande också. Vill ju att de ska må bra. Tänkte ta lite hjälp av Amanda också nu när hon kommer. Hon är så duktig med små ponnies.

Myran och jag tränade på fattningar idag igen. Sedan fastnade jag i övergången från galopp till trav. Hur jag än gjorde så studsade jag som en "guttaperka" varje gång jag bröt av till trav. Till slut bad jag "min bästis" om hjälp. Vill ju att hon ska få koncentrera sig på sin pålle och inte bara hålla på att störa henne hela tiden. Men hon är ju så givmild så jag vet att det är okej och hon hjälper mig gärna. Hon sa att jag måste driva samtidigt som jag sitter still i sadeln så att Myran bryter av till trav. Och som vanligt - det funkar när jag gör som Ritha säger. Jag tycker inte det är rättvist att jag inte kan komma på det själv. Jag gjorde precis tvärtom. Jag slutade driva varje gång jag skulle gå över till trav, men men nu vet jag bättre och vi har fått en ny sak att öva på min lilla Myris och jag. Hon är så gudasnäll att rida, gör alltid så gott hon kan. Hon protesterar ibland och kan tom kicka till lite med bakdelen men sedan säger hon alltid - "okej matte du får som du vill den här gången med, jag gör så gott jag kan". När vi hade skrittat hem till Ekeliden så hjälpte Ritha mig att träna lite ryggningar och halter, påpekade vikten av att hästen ska nästan kännas som att hon går fram fast hon går bak eller står still. Tack, ännu en grej att träna på . Det är det bästa jag vet när jag vet vad jag ska göra och känner mig säker på hur det ska kännas när det blir rätt. Börjar känna en nervös förväntan över att få träna för IngaMay Bylund. Vi kanske kan klara det utan att göra bort oss allt för mycket min lilla Myra och jag.