Träning är så roligt

Myran kollar på Anna och undrar om det verkligen är meningen att hon ska rida på henne.

Att träna dressyr med sin häst måste vara det roligaste som finns. Jag är nog lite knäpp för varje gång jag har varit iväg så tycker jag att detta var den roligaste träningen någonsin. Fast det känns verkligen så varje gång vilket ju måste innebära att jag har tre mycket bra tränare.

Idag fortsatte vi arbetet med att hjälpa Myran att hålla in sin högersida och trampa i bättre med sitt vänstra bakben. Det var mycket bättre än förra gången, känns som att poletten trillar ner oftare och oftare nu. Anna har ett sätt att förklara så jag verkligen hittar rätt och får känslan för hur det ska kännas när det är rätt. Jag orkade inte hålla ihop henne i galoppen så då satt Anna upp och de fick till det kanonbra. Myran protesterade ett par gånger och försökte sparka men eftersom Anna inte brydde sig det minsta så var ju inte det roligt heller. När jag rider och hon gör så då stelnar jag till ett par sekunder då lönar det sig ju. Anna sa att hon gärna rider henne lite då och då. Hon tyckte att Myran var trevlig att rida när hon slappnade av och vågade lita på Anna. När jag frågade om hon tyckte jag skulle lämna henne ett tag hos henne eller någon annan för att Myran ska gå i rätt form och sätta musklerna på rätt ställe så tyckte hon inte det för vi har gjort så stora framsteg tillsammans redan. Kändes riktigt roligt att höra. Det är ofta jag tänker att Myran skulle komma bättre till sin rätt om någon som kunde mer red henne istället, så det var precis vad jag behövde höra.