Kallt

I natt var det riktigt kallt. Vitt och klart ute på morgonen. Tjockt vintertäcke på Myran innan hon fick komma ut i hagen med minisarna. Måste klippa dem allihop snart. Pälsen växer så det knakar på dem. I morgon ska de upp i vinterhagen. Vi har gjort den lite större och utökat den så den går ända ner till lagården. Blir så mörkt nu på kvällarna och jag vill ju helst att de är ute så mycket som möjligt och då underlättar det om det finns en lampa i närheten när de ska in. Det är mörkt på landet. Vi släppte dem i en hage bakom stallet för någon vecka sedan, då såg det kul ut. Där har växt ormbunkar i sommar och minisarna syns inte när de går omkring. På bilden är de framför Myrans nos. Man ser bara att det rör sig. De har gjort gångar och springer omkring inne bland löven.

Idag red Dan Myran i paddocken. De har blivit så duktiga båda två. Det syns att de trivs med varandra och Dan vågar verkligen rida nu. Jag är så glad att vi har henne tillsammans, det hade varit svårt att hålla igång henne om jag skulle gjort det helt själv. I morgon bär det iväg till ridhuset i Skephult igen. Jippie.

Göteborg

Idag följde jag med Dan till Göteborg. Han håller på att mäta in serviser där två dagar i veckan. Jag hade tid och lust så jag följde med som sällskap, han tycker det är ganska tråkigt att köra fram och tillbaka i Göteborg och leta efter ledningar. Hundarna fick följa med. De tycker det är bättre att sitta i bilen hela dagen än vara hemma. Inte för att jag förstår hur det kan vara det men jag är ju ingen hund så de fick som de ville. Snövit har ju egen reflexväst med Metrias logga på så för henne är det ju vardagsmat att hoppa ut och in i bilen och hjälpa husse.

När vi kom hem så red Dan Myran ner till Roasjö för lite ko-träning. Det går bättre och bättre. Ikväll är han på möte om bredband i Roasjö. Här är ju lite taskig uppkoppling om man säger så. Vi har inte haft så här dålig sedan vi hade vanligt modem. Roasjö är ju lite av "byn som Gud glömde" när det gäller moderniteter som internet. Som tur är så uppväger den fina gemenskapen i byn, den fantastiska naturen och vår gård som vi verkligen trivs på det "lilla" bekymret att det tar en kvart att ladda upp en bild på vår hemsida tex. Det blir lite extra kaffe bara så är det problemet löst. Passar på att baka lite bröd ikväll när jag är ensam hemma så det doftar härligt i huset just nu. Jag vet en som blir riktigt glad när han kommer hem ikväll. Vägen till mannens hjärta går ju via magen som det gamla ordspråket säger och det stämmer verkligen på min älskade make.

Dagarna går

Vart tar tiden vägen. Myran hade tappat en sko i veckan så vi har inte kunnat rida henne på flera dagar. Som tur är kommer hovslagaren i morgon. Ska egentligen träna för Anna i Skephult på tisdag men det är två affärsmöte vi borde gå på. Ett om bredband i Roasjö och ett i Svenljunga som handlar om företagarna i kommunen. Jag hoppas förnuftet segrar och jag ändrar träningen till senare i veckan och går på det i Svenljunga men det är inte lätt att säga nej till träning. Det är ju det jag längtar efter alltid.

Helgen har varit lugn och vi har hunnit med att jobba på lite till i stallet. Nu är alla inne i stallet igen. Myran får stå i stallet hos smådjuren så länge. Det är ju lågt i taket men hon verkar inte störas. När hela första sidan är klar i stallet så ska vi börja med de stora boxarna som ju ska byggas utanför för att de ska bli tillräckligt höga i taket.

I lördags kom två familjer från Borås och hade utflyktsdag på vår lilla gård. De hade hört genom en Roasjöbo att vi hade smådjur och ville komma och bara vara. Det var fyra barn som var mellan 3 och 6 år. De fick borsta Krista och rida varsin tur på henne. Klappa kaniner, getter och minigrisar. De avslutade dagen med att äta medhavd lunch inne i stallet. Tänk att ha en knatteridskola och en liten smådjurspark för mindre barn. Måste vara hur kul som helst. Sådant man kan drömma om i alla fall.

Idag har Dan och jag (försökt) kopiera Roasjöbladet. Kopiatorn i bygdegården var inte helt kul om man säger så. Papper efter papper fastnade. Vi tog med vår egen kopiator också dit men till slut var den också överhettad så vi fick ge upp för idag. När vi står och kämpar med alla papper så kommer en mycket god vän och har med sig en fantastisk bukett med rosor. Vissa människor har förmågan att känna när de ska göra något extra. Tack vännen, det var precis vad jag behövde idag. Nu är klockan sent och det är snart dags att krama kudden.

Tussit

Nu är vår första lilla ponny hemma hos Anna-Karin. Bara på foder men jag hoppas och tror att hon får stanna där. Så mycket skoj vi har haft tillsammans med henne. Tävlingar var och varannan helg ända tills Anna-Karin blev för stor. Tyvärr har hon haft fång och är i ett uruselt skick men vi ska hjälpas åt att se till att hon mår riktigt bra igen. Både Amanda och Anna red henne ikväll när vi var där och tittade och när sadeln kommer på då är det samma gamla Bambi, förlåt Tussit. Det är inte helt lätt att komma ihåg att hon nu ska heta Tussit (som är hennes registrerade namn) men vi kallade henne alltid Bambi när hon bodde hos oss. Men som sagt nu är det Tussit och inget annat. Båda flickorna är så glada i både Tussit och Ramona och det är en ren fröjd att se dem pyssla med dem och rida på dem. Vad mer kan en liten flicka önska sig, eller en liten ponny för den delen. Var så upptagen med att titta på dem så jag glömde att jag skulle tagit en massa kort. Blev bara ett par suddiga i farten men det syns att de har skoj i alla fall.

Jag ser att min blogg följs av läsare från hela landet. Vore kul om ni gav er till känna så jag fick veta vilka ni är.

Djurparken i strålande sol

Igår vaknade vi lite senare än vanligt efter en trevlig fest hos Susanne och Krister igår kväll. Vi var ett trettiotal som började kvällen med lekar för att lätta upp stämningen, sedan en god middag med allsång och mycket roligt snack.

Hade tänkt att jobba på med stallet men vädret var lika fantastiskt strålande som lilla Ronja så vi beslutade oss snabbt för att djurparken var ett bättre alternativ. Helt underbart att gå där och strosa i strålande sol. Och som vanligt så är inte "röra marken parken" det roligaste ungarna vet. Vi hann med både ridning och lite målning i stallet när vi kom hem så det var helt rätt beslut.

Idag har Ronja och jag bara varit, gjort de dagliga sysslorna både i stallet och inne. Bakade muffins till Dan kom hem från jobbet. Ronja red Krista och jag red Myran. Hon är lite motsträvig ibland min lilla Myra men hon lossnade till slut och gick riktigt bra. Ronja och jag har varit inne resten av kvällen och bakat äppeltartar till Dan som jobbar på i stallet för att vi ska få in hästarna dit igen. Börjar bli lite jobbigt att ha dem i uteskjulet.

I morgon ska vi till Slöinge och hälsa på Tussit. Anna-Karins första ponny, som hon fick när hon fyllde 11 år är hos henne nu på foder. Hästen är mager och knotig, har ju haft fång och de har inte lyckats få fason på henne riktigt, de har inte haft någon som har ridit henne heller så hon behöver komma igång och få lite muskler. Det ska bli så roligt att träffa henne igen. Hon är en fantastisk liten ponny som Anna-Karin har vunnit massor med. Hon hade en hel vägg i sitt rum med rosetter som de båda hade hoppat till sig.

Träning igen

Det har varit mycket träningar nu ett tag. Idag var det riktigt roligt faktiskt. Jag bad Thomas sitta upp på henne för Myran och jag fick inte till det i traven alls kändes det som. Det gjorde han gärna. Han är ju utbildad på Strömsholm och har ridit mycket på stora hästar innan han sadlade om. Efter 10 minuter gick hon så bra och han var genomsvettig. Han sa att han har sett att hon är tung men han hade nog inte trott att det var så tungt att hålla ihop henne. Alla elever gillar väl att se tränaren svettas. Det var så kul att se hur bra Myran kan gå när någon som verkligen kan rida får till det med henne. Han är så duktig på att locka fram det bästa ur både hästen och mig. Jag har haft en otrolig tur som har tre fantastiska tränare, alla bra på sitt sätt, jag och Myran kan plocka det bästa ur var och en. Dan red dit henne och red hem henne. Bara det att vi kompletterar varandra med ridningen är ju så himla bra. Han rider gärna ut henne i skogen och jag rider helst på bana, kan det bli bättre.

Nej, nu är det dags att hoppa i duschen, ska strax iväg på fest. Micke och Ronja är på väg och ska vara chaufförer ikväll.

Tillbaka

Jag ångrar mig. Hade ju lovat mig själv att aldrig stänga någon ute från min blogg och nu tappade jag fattningen och gjorde det ändå. Jag är stolt över att jag vågar pröva andra vägar för att komma tillrätta med min ridning och formen på min häst. Tänker fortsätta med det utan att bry mig om kommentarer från "gamla" tränare som tror att deras sätt är det enda rätta. Så nu finns vi öppet på nätet igen. Min lilla Myra och jag. Vore kul att få veta vilka det är som läser min blogg. Jag ser att det är från lite olika städer i vårt avlånga land men har ingen aning om vilka ni är. Fast jag kanske har tappat er nu när jag har varit dold.

Blev tyvärr inget besök hos Susanne igår. Men vi träffas i kväll istället. På lördag är det träning igen i Roasjö. Den här gången för Thomas. Det har blivit lite väl tätt ett tag men nu ska jag koncentrera mig på Suss och Anna i första hand och Thomas upptill så i fortsättningen ska det inte bli så ofta utan ungefär en gång i veckan.

Skephult

Igår var det dags att träna för Anna igen. Det första hon sa var att Myran såg mycket mjukare ut i sidorna (tack Suss), kändes bra att få bekräftelse på att vi jobbar henne rätt. Myran blev rejält trött men det kändes kanonbra. Trots att hon stannade och vägrade gå ett par gånger. Men till skillnad från Inga-May så var Anna lugn och sa inget om att piska henne framåt utan bara fortsätta rida som om ingenting hänt. Anna och Suss känns som mycket bra komplement till varandra. Helt klart där jag får verklig valuta för pengarna.

Idag ska jag till Susanne och få lite härlig massage, behövs verkligen för min onda rygg. Förhoppningsvis ska vi hinna tjata lite också. Är så gott med en vän som henne. Känns som att det var det som fattades i mitt liv just nu. Vi ser verkligen fram mot festen på lördag. Micke har lovat att försöka komma hit och skjutsa oss så vi kan dricka lite gott till maten.

Tyvärr

Jag kommer att lägga en spärr på min blogg i fortsättningen. Känner det lite jobbigt att det finns personer som inte kan se alternativ när det gäller hästar och ridning utan att vara fördömande och förlöjligande. För mig är hästeriet ett samspel mellan djur och människa, inte ett tvång att piska fram lydnad eller tvinga hästen till något den egentligen inte klarar. Kan jag hitta alternativa vägar som gör att både jag och Myran trivs med tillvaron så vill jag gärna göra det utan att någon kritiserar det. Öppenhet för andras kunskap och erfarenhet är min ledstjärna. Det är inte alltid rätt, det som man har gjort alltid. Som sagt, i fortsättningen kommer jag bara att dela med mig av mina tankar och dagar till de som tycker det är kul att följa min vardag utan att vara fördömande, min familj och mina vänner är välkomna att också i fortsättningen få följa min vardag.

De som är intresserade av att läsa min blogg i framtiden, skicka ett mail till mig så lägger jag till er i listan. Jag kommer att spärra den från och med i morgon bitti.

Wow, kan inte säga annat

Det är så fantastiskt när det bara händer, inget tvång, ingen piska, inga sporrar, ingenting och ändå bara händer det. Hästen skjuter på med bakdelen, ryggen höjs under mig, nacken går upp och hamnar där den ska. Suss hjälpte mig med övningar som jag kan göra mellan de "vanliga" träningarna. Är ju inte så förtjust i att tvinga fram det ur Myran (det enda jag inte gillade när jag red för Inga-May) och detta kan vi jobba på mellan så kanske vi kan koncentrera oss på annat än att hon är stel i sidorna nästa gång vi ska rida ett dressyrpass för Anna eller Inga-May. Både Dan och jag ska jobba med detta varje gång vi rider eller tränar Myran på annat sätt. Det stämmer helt och hållet med det Patrick sa också. Känns verkligen som rätt sätt att få hästen och mig i balans och harmoni. Skulle vilja åka till Suss en vecka och få massa träning i vad jag kan göra för att hjälpa Myran att hitta rätt muskler utan att tvinga henne.

Amanda och Robin var med också så Dan kunde inte hänga med så mycket men jag ska försöka förmedla allt till honom också. Ungarna är ljuvliga men den lille är lite vild det får jag säga. Jag blir trött. Men han trivs och springer omkring och njuter av livet på landet som tur är. Han älskar att köra skottkärra och han har en plasttraktor som han kan sitta på hur länge som helst, idag lyckades han dra runt tramporna lite också till stor lycka.

Vi har kunnat börja ha Sten ute lite mer nu även utan uppsikt. Dock får vi fortfarande se upp så att han inte springer ut till hästarna för de är av någon anledning inte förtjusta i honom och risken är att han blir sparkad. Getterna accepterar honom mer och mer men han får hålla sig på sin plats, helst inte närmare än 2 meter. Han ser lika glad ut för det bara hon får vara i deras närhet. Enda problemet han har är att om vi är ute eller ännu hellre Amanda då är det inte lätt att vara en liten getabock, då vill han fortfarande vara med oss. Men som sagt han klarar sig längre och längre ute själv nu.

Barnbarn på besök

Fullt ös från klockan 9 idag på morgonen. Då kom Anna-Karin och Anders med sina telningar. Vi skjutsade in dem till Borås där de tog tåg vidare till Stockholm för att titta och lyssna på My Fair Lady. Hoppas de får en underbar helg.

Efter lite shopping i Borås åkte vi hem och tog en snabb lunch. Dan stack till Göteborg där han skulle ha möte med Atkins. Jag trodde jag skulle få en lugn eftermiddag med barnen. Robin brukar sova middag i ett par timmar och jag tänkte att Amanda och jag kunde pyssla lite, kanske baka något gott men ack vad jag bedrog mig. Robin tänkte minsann inte sova inte. Det var fullt ös hela tiden. Han klättrar på allt. Vände jag ryggen till två minuter så var han uppe i trappan eller öppnade en dörr och hittade på något. Han hann gräva ur en blomkruka, få tag i strösockret på bordet och hälla ut det osv. Jag plockade undan och gjorde snyggt ett antal gånger och tänkte förbereda middagen tills min kära make kom hem.

Efter att ha plockat upp minst 20 gånger efter den lille marodören gav jag upp och när Dan kom hem så såg det ut som ett sjöslag igen. Att två så små kan dra fram så mycket på bara några timmar, tycker det är ganska företagsamt egentligen. Efter halva middagen som ju var förrätt, varmrätt och dessert som det ska vara på fredagar så orkade inte lillkillen mer utan vi fick ta en paus och stoppa honom i säng.

Amanda tyckte det var skönt att få ha oss för sig själv en stund och vi plockade in alla våra odjur och sedan tittade vi på en film med henne. Dagen har varit underbart varm och skön som tur är. Vi har kunnat vara ute och umgås med djur och natur. En sista skälvande minut av sommaren kändes det som.

500 spänn för att slita

Så är det att få fason på min lilla Myra och mig. Äntligen har jag tränat för Inga-May Bylund. Fast jag måste erkänna att de sista minuterna så önskade jag att pinan skulle ta slut. Jag vet inte när jag har varit så trött innan. En sak är säker, nu blir det till att jobba intensivt på kondisen till nästa gång. Hon sa det vi ju redan visste att hon är väldigt stel i båda sidorna, speciellt i höger och det var det vi jobbade med hela passet. Hon är inte stor min lilla häst men tung. Jag får väl se om jag kan stå på benen i morgon. På lördag är det träning igen, för Susanne nere i Roasjö. Känns som ett bra komplement med hennes träning i centrerad ridning. Ser verkligen fram mot det också.

Patrick Allori

Alltid lika fascinerande att se honom ta sig an en häst. Det var som vi känner, vår lilla Myra behöver minsann ingen ledare inte. Hon är hur go och snäll som helst men det bestämmer hon själv. Patrick fick arbeta både länge och väl bara med att få henne att lyssna. Han sa att hon har mycket bra fysik och inga felaktigheter i kroppen. Inga aggressioner överhuvudtaget och det har ju vi också sett. Men han reagerade direkt på hela hennes högra sida, den som jag har haft problem med hela tiden. Han sa att det finns ingen energi alls på den sidan men det är inget fysiskt fel utan hon har av någon anledning kopplat bort den. Sånt som händer som han sa. Vi fick mycket tips med oss hur vi kan rätta till det snabbt och lätt. Känns så bra - som alltid när han har hjälpt oss. Och som vanligt vill Dan bygga en round pen nu meddetsamma. Vi ska det så fort vi bara får färdigt i stallet. Nu har det högsta prioritet men vi ska jobba med henne ändå före varje ridpass. Kanske drar vi upp lite linor så länge för att få den hjälpen som en roundpen ger när man ska arbeta med sin häst.

När vi kom hem från träningen så tog vi en macka och sedan in till Borås för att hämta mer material till stallet, idag hann vi inte bygga något men nu finns det material igen i alla fall. Dessutom cementaerade Dan igen en del hålor i golvet igår så det går inte att gå hur som helst där ändå just nu. När vi hade fått lite mat i oss och sett till alla våra små odjur så var kvällen slut.

Ett gott telefonsamtal med en god vän blev det också. Behövde lite sparkar för att komma framåt. Det behövde jag.

Stallet för hela slanten

I fredags bestämde vi oss för att det var dags att riva ur ena sidan av vårt lilla stall (eller det som ska bli ett stall). Hästarna kan ju vara några nätter tänkte vi men ack vad vi bedrog oss. Regnet det bara öste ner hela dagen utan uppehåll. Framåt kvällen gjorde vi i ordning uteboxen och ställde Myran och Serena där. Krista fick stå i stallet. Tur vi har snälla hästar. Det går hur bra som helst så det ger oss den tid vi behöver för att sätta nytt innertak, klä väggar, slå bort foderkrubbor i cement på golvet, gjuta i alla hål och bygga nya boxar. Myran kommer att få stå i den största boxen (som egentligen getterna ska har när vi är klara) tills de nya boxarna blir byggda utanför. Som tur så verkar hon inte bry sig om att det är lågt i tag utan har accepterat läget. Det blir så ljust och fint vartefter vi målar väggarna. Sten är en duktig hjälpreda och springer kring fötterna och har lyckats få målarfärg på sig. Allra duktigast är han på att hjälpa till att fika som syns på bilden. Han är mest med oss fortfarande men tar mer och mer kontakt med de andra getterna. De skickar fortfarande iväg honom ibland men små stunder får han vara i deras närhet i alla fall. Hundarna är inte aggresiva alls mot honom längre men tycker det är kul att springa efter honom. Fast det tycker inte han, då springer han till oss och söker skydd. Nej, nu är det hög tid att ut och fortsätta bygga.

Träna är såååå roligt

Att man kan bli så totalt slut på 45 minuter. Det var verkligen ansträngande för både mig och Myran men ack så roligt. Anna är verkligen duktig och hittade de små sakerna hela tiden för att hjälpa oss framåt. Myran var på ett konstigt humör när vi skulle göra i ordning henne, hon kunde inte stå still och frustade hela tiden. Vet inte om fick en värmeknäpp (otroligt varmt ute igår) eller kände på sig att vi skulle göra något roligt (för mig). Det var knappt möjligt att linda benen och få på transportskydd för hon studsade omkring hela tiden. Jätteorolig i transporten, när vi kom dit så var där ju en massa hästar som gnäggade åt henne och det gjorde ju inte saken bättre. När vi kom in i ridhuset så var det ju nytt för henne så där fanns en massa farliga saker därinne. Till slut var hon lite lugnare så jag satt upp och började värma upp henne. Hon var okoncentrerad när vi jobbade också och ville egentligen vara ifred och var sådär lite lagom tjurig hela tiden så jag fick jobba som en blå. Tack vare Anna så fick vi ändå sak efter sak att falla på plats men i vänster galopp så tyckte Myris att nu räcker det med krav så hon sparkade bakut in i sargen så det rungade. Hon blev så förvånad själv så efter det så började hon koncentrera sig lite mer. Summa summarum - det var så himla kul och jag längtar redan till nästa gång.

Stallet

Min duktiga man i full fart. Här syns ju hur det ser ut idag och hur det kommer att bli. Det blir så himla fint och fräscht men det är mycket jobb. Inte bara med tak och väggar, vi hackar bort bit för bit från golvet också. Där är en massa gjutna rännor, hoar och upphöjningar. Inte kul alls att först försöka få bort så mycket som möjligt sedan måste vi gjuta igen hål och ojämnheter. Men nu är vi på gång i alla fall och det kommer att bli så fint så.

Igår var vi i Slöinge igen. Andra gången vi har åkt dit för att vara med på Anna-Karins hopplektion och återigen var den inställd. Hon var inte glad och nu kommer hon nog att leta ny hopptränare. Sofia hjälper henne med markarbetet och Anna-Karin jobbar verkligen åt rätt håll nu. Det ser bättre ut för varje gång jag ser henne. Trots regn och rusk så åkte vi upp till stallet och såg henne och Amanda rida sina fina hästar. De har tillgång till en kanonfin ridbana nu hos grannen. Nu är det bara en dressyrsadel som fattas till Whatsie så blir det så bra så. Myran fick vila igår. Har ju varit en ganska hård helg för henne och ikväll börjar ju äntligen dressyrarbetet på allvar. Jag ser verkligen fram mot att börja arbeta henne mer strukturerat, hoppas att Anna kan hjälpa mig att lägga upp ett träningsschema för både mig och Myran.

Susanne var här på morgonen, hon är hemma från en skön sol och badvecka i Kroatien, det behövde hon. Som massör ger man hela tiden av sig själv så det är viktigt att ladda batterierna. Fast jag tycker det är bra att hon är hemma igen så jag har någon att tjata med. Dessutom hade hon med sig en hel korg med kantareller så det var ju inte helt fel. Nu ska jag gå och rensa och ta vara på allt det goda så vi kan njuta av det även i vinter.