Roasjö

Det är en mycket gästvänlig liten by vi har hamnat i. När vi kom till träningen igår så kände vi oss verkligen välkomna. Fikat stod klart. Extra fint med en massa små svenska flaggor. Efter att ha bott i Dalsland så har vi nog fortfarande lite svårt för att fatta att de tycker det är kul med nya människor här. Vet inte vad det var uppe i Bäckefors som var så konstigt. Vi har ju bott på olika platser i våra liv och har alltid känt oss välkomna. Men däruppe var en misstänksamhet som vi aldrig har stött på tidigare. Men, men nu har vi lagt den tiden bakom oss och som sagt här är det så gott.

Träningen, ja den var bara så kul och mycket givande. Thomas är verkligen duktig. Även denna gången jobbade vi med att hitta Myrans egen balans i ridningen. Han är noga med att man hela tiden tänker på vilken av hästens sidor som är insida och vilken som är utsida. Vilket sittben man lägger tyngden på, att hästen är rätt formad och ger efter som den ska, lösgjordheten och att bakdelen ska skjuta på. Förra gången misstänkte han att hon faktiskt har fått lite träningsvärk i nacken och rekommenderade mig att massera hennes nacke med arnikaliniment före och efter ridning. Vi har gjort det och det är faktiskt en markant skillnad på hur hon klarar att forma nacken bättre nu. Hon verkar mindre stel och mer följsam. Vänster galopp var riktigt bra men höger är fortfarande sämre. Känns som att hon lutar sig inåt istället för att forma sig i volten. Vi fick lite tips av Thomas och får fortsätta jobba på det. Längtar redan till nästa träning. Nu är det sommaruppehåll men han kanske skulle komma någon gång emellan för det var fler än vi som ville träna snart igen.

Två och en halvtimmas ridning som det blir när jag rider dit, tränar och rider hem igen har satt sina spår. Jag hade vansinnigt ont när jag kom hem och det känns inte bra idag heller. Det är så tråkigt att inte kunna rida som jag vill utan att ha värk så ibland känns det som att det är bättre att sluta. Lite mitt eget fel också för att jag inte prioriterar att åka ner till Slöinge och få behandlingar, jag känner ju att det hjälper. Det är bara så långt och tar så lång tid att köra så dagarna bara går utan att det blir av. Iris har ju fullbokat också så det tar ju på hennes fritid. Jag vet att hon gärna gör det ändå men just nu känns det lite hopplöst. Idag ska Dan rida henne i alla fall och förhoppningsvis har den värsta värken lagt sig tills i morgon så jag kan ta en runda med henne då.