Tiden går inte just nu, den springer

Verkar som att dagarna bara blir kortare och kortare. Alltid fullt ös. Farmor åkte hem i fredags och på kvällen var vi i Slöinge och firade Mikael. 32 år går fort. Glömmer aldrig när jag fick honom i min famn första gången. Idag är det Mors Dag och jag fick en fantastisk present. Dan, jag, Mikael och Anna-Karin ska se och lyssna på Romeo och Julia på Göteborgsoperan i kväll. Jag har sagt i många år nu att jag skulle vilja gå på operan och nu blir det äntligen av. Så roligt att barnen följer med (önskar bara att Patrik också var med men man kan inte få allt). Igår var Myran på clear round. Anna-Karin hoppade 70 med henne för att se vad hon kan. Hon var livrädd för alla hinder, de hade huggtänder sa hon. Anna-Karin lyckades ändå få henne att hoppa alla utom det sista. En vägran men sedan hoppade hon igen. Hennes hoppteknik är inte alls dum men som sagt hon tycker att det är lite läskigt med alla färgerna på hindren. Amanda och Anna hoppade varsin gång med Ramona, tyvärr inga rosetter där heller, Ramona var trött och hade inte riktigt lust att hoppa. Men som vanligt var hon lugn och snäll. En fantastisk liten ponny. Myran var helknäpp att lasta igår. Något hände uppenbarligen när hon slängde sig ur förra veckan. Vet inte vad men vi får jobba på det. Inte kul när man står där och tiden rinner iväg. Till slut fick vi lägga min kofta över huvudet på henne. Då gick hon självklart in direkt. De har ju inget val då. Vi fick göra likadant när vi skulle hem med henne. Det är så tråkigt eftersom jag har kunnat lasta henne helt själv innan. Men som sagt vi får träna på det och förhoppningsvis går det över igen. Inga kort från igår tyvärr. Vi filmade bara och glömde totalt bort att ta vanliga kort. Nu ska vi ut i det fina vädret och ta hand om djur och stall.

Slöinge

Idag har vi varit iväg hela dagen. Först levererade vi grejer till Horse Farm och hämtade nytt. Lunch hos Ia, Dan till Metria hela eftermiddagen. Jag fick behandling och gick sedan hem till Micke. När Dan hade jobbat färdigt hämtade han farmor vid tåget och kom till Micke med henne. Anna-Karin och hennes familj kom också dit och vi käkade middag tillsammans allihop. Efter det en snabbfika hemma hos Anna-Karin så farmor fick se deras hus också. Tolv mil hem. Ridningen fick vi hoppa över idag. Jag ska ju inte rida samma dag jag får behandling (säger storasyster) och det blev dessutom sent så det räckte att ta hand om alla djuren när vi kom hem. Hästarna fick i alla fall komma ut och beta en stund innan de ställdes in för natten. Ni är jag trött, farmor har gått och lagt sig och det ska vi med alldeles strax. Så roligt att farmor äntligen kommit hit. Hon ska stanna till fredag då det blir ett Ullaredsbesök och sedan hem till Kristianstad igen med buss. I morgon blir det jobba järnet igen. Har fått in order så jag har att göra många dagar framöver. Kul men lite stressigt.

Snart måndag igen.

Mycket att göra just nu med broderier. Jättekul men en aning stressigt. I fredags var vi iväg till Anna på Horse Farm. Vi är så nöjda. Hon konstaterade att Myrans sadel ligger bra på henne (vilket ju inte var problemet heller i och för sig) men det stora problemet var ju att mina ljumskar inte klarar av sadeln. Men Anna fixade det, ett enkelt stigläder istället för det dubbla jag hade och satte stiglädren utanpå kåpan istället (fattar inte varför jag inte har tänkt på det) och vips var sadeln ungefär 3 cm smalare på var sida. Det var en enorm skillnad när jag red i den.

När vi var klara där så åkte vi till Anna-Karins stall. Där hoppade hon och Myran 1 m utan problem. Amanda och Johanna fick också rida henne. De red självklart Ramona också. Dan hjälpte Anna-Karin att få ur var ur stackars Whatsies sår (ser verkligen ut som ett ormbett) i mungipan. Djursjukhuset tyckte hon kunde vänta med att komma dit eftersom svullnaden börjar ge med sig. Vi hoppas hon snart blir bra men det lär nog bli bettlöst träns ett bra tag. Inte helt lätt med en så het häst.

Under tiden vi höll på med hästarna så åkte Dan till Bäckagård och hjälpte Johnny att gräva hål till plintarna som deras lilla stuga ska stå på. Myran fick stå kvar i en hage hos de andra hästarna och jag åkte också till "söstra mi" för att umgås en stund. Efter en god middag och alldeles för sent (som vanligt) hämtade vi först Pontus och sedan Myran. Min stolliga häst ville inte åka hem. Hon har aldrig vägrat att gå på transporten, jag lastar ju henne för det mesta helt själv. Hon gick snällt in den här gången med men slängde sig ur lika fort. Vi konstaterade att hon ville nog inte åka ifrån sina kompisar. Men matte var envisare än hon så till slut kunde vi styra kosan hemåt.

Lördagen gick åt till att klippa hundarna och vanligt dagligt styr. Pontus körde mest omkring med bilingen. Så mysigt att honom här, det var ett tag sedan, han börjar bli stor och vill vara med kompisarna.

Idag var det dags för djurparken igen. Pontus tyckte det var lika kul som vi. Där är verkligen fint. Jan o Catharina kom till Larsabo när vi kom hem och tog en fika och hämtade Pontus. Ikväll har vi broderat tills nu när klockan är över midnatt. Längtar verkligen efter sängen nu men är samtidigt så uppstressad så det hör inlägget fick bli min avkoppling innan sömnen infinner sig.

En vanlig (stressig) dag

Jag vet inte var tiden tar vägen varje dag. På morgonen när jag vaknar så har jag alltid massa planer men tycks aldrig hinna med hälften. Just nu går brodermaskinen så den glöder och det är jag enormt tacksam för. Jag hoppas verkligen det har vänt och att det fortsätter att komma in order, vem vet jag kanske tom snart kan få lite lön. Det vore inte helt fel. Som ju alla vet - hästar kostar pengar, massor - de är helt klart värda det men det hjälper ju inte om inte plånboken fylls på vartefter pengarna går åt. Igår red Dan Myran med remontgrimma och rakt syntetbett (2 cm kortare än sitt tredelade). Hon verkade att gilla det bättre. Höll inte på att tugga hela tiden som hon brukar göra. På fredag ska vi till Anna och hon ska hjälpa oss att hitta en sadel som inte går så illa åt mina ljumskar. Vet inte varför jag inte har tänkt på det innan. Har så vansinnigt ont nu så jag kan inte rida mer än max varannan dag. Blir bättre varje gång Ia har gett mig behandling men det är som hon säger, ska det bli helt bra så måste jag ha behandlingar minst en gång i veckan helst två. Och som jag började med - tiden räcker inte till. Nu sätter jag mitt hopp till att en annan sadel ska lindra. Väntar på Henry med (som vanligt) hon behöver skos om igen. Han tog ju inte så mycket förra gången för att han skulle fortsätta att korrigera framhovarna. Hoppas verkligen han kommer denna veckan.

Våren är här

I onsdags kom storasyster hit och stannade över natten. Hon hade även med sig Ronja som stannade här tills igår då mamma och Pontus hämtade. Ia och jag hade en härlig dag tillsammans, mest vid datorn men det blir ju alltid lite snack om annat också. Kul att umgås igen. Blev ju ganska långt mellan gångerna när vi bodde i Dalsland. Vi har fixat ett bildspel till mässan hon ska vara med på i Malmö, "Hälsa på landet Falkenberg" har ju en liten monter där de ska presentera vad Falkenbergs kommun har att erbjuda i den vägen. Blev lite pill med hennes hemsida också. Ska försöka hinna med att lägga dit lite bilder åt henne också. Tiden vill inte riktigt räcka till just nu.

Ronja stannade till söndag. Hon bara älskar att traska omkring på gården, leka med getter, hundar och kaniner. En liten ridtur på Myran blev det också förståss. I söndags hann vi med en runda till Djurparken också. Så gott att kunna träffa barnbarnen ofta igen. Livets efterrätt som min mamma alltid sa.

I lördags fick Myran och jag tillfälle att vara med när en del av Roasjös ryttare samlades hemma hos Madde för att ha träning för Thomas Ekholm. Jag var väl inte riktigt säker på om det skulle tillföra ridningen så mycket eftersom han mest har hållit på med islandshästar men det var så himla kul att träffa alla de andra. Vi kände oss så otroligt välkomna i gemenskapen. De andra har antingen islandshästar eller nordsvenskar men eftersom han har 45 min enskild träning med var och en så funkade det kanonbra och det var en av de trevligaste stunder jag har haft på länge. Jag red bettlöst för att se hur det gick och det innebar att jag var tvungen att hela tiden hålla reda på sits och var och hur jag la vikten på henne. Han hade precis samma åsikt om det som Ritha. Tjatade om och om igen vilket sittben jag satt på och hur jag enkelt kunde förflytta henne med hjälp av vikten. Himla nyttigt. Myran var ju lite taggad eftersom vi hade ridit en okänd väg för att komma dit och när vi kom fram så var det många grejer som hade huggtänder enligt henne. Så det blev ett par krumsprång på banan men efter det så var hon riktigt duktig. Han kände genom hennes nacke och jag fick bekräftat vad jag har misstänkt att bettet har varit fel för henne. Hon känns nästan lite öm och har svårt för att böja sig rätt för att nacken ska bli högsta punkt. Nu letar vi efter ett rakt syntetbett som ligger bra i munnen. Massage med arnikaliniment varje dag innan och efter ridning. Vi testar ett tag, det är i alla fall inget som kan göra skada. Så fort jag får tid och pengar så ska jag åka till veterinären och kolla tänderna med.

Längesedan

Oj vad tiden går när man har roligt. Mycket händer hela tiden. Bara någon vecka efter att Amanda och jag hade varit på Borås Djurpark så kom Ronja hit och då passade hon och jag också på att gå dit. Där är fantastiskt fint. En ganska kall dag men vi hade kul ihop och gick och strosade och tittade på alla djur. Till lunch kom farfar också dit med en lunchkorg. Bättre picnicställe får man leta efter.






Valborgshelgen hämtade vi Anna-Karin, ungarna och deras hästar på torsdagen. Anders cyklade hit på fredagen (det är ju "bara" 12 mil). Det blev en helg med ridning, ridning, tvätta hästar, ridning, Borås Djurpark, och så lite ridning förståss. Min gamla kropp hade ont överallt men så skoj vi hade. Vi skulle skjutsat hem dem på söndagen men vi var så trötta både Dan och jag efter en fullspäckad helg så de fick ta både bil och trailer hem själva. Tänk att tre generationer kan ha så kul tillsammans.



Både Anna-Karin och jag har börjat tänka mycket på hästarnas tänder. Både läst mycket om det och försökt prata med kunniga personer om det. Idag ska Anna-Karin till en veterinär med Whats'Up. En veterinär som inte tycker att man ska hålla på att fila på hästarnas tänder för mycket. En sak som jag alltid har ifrågasatt. Jag har levt med olika djur omkring mig mest hela mitt liv och det är bara hästarna som man håller på att raspa tänderna på i tid och otid. Kan det vara så att vi använder felaktiga bett, tränsen sitter fel etc? Det finns massa olika åsikter om detta förståss som om allting annat. Men som sagt vi raspar inte tänderna på andra djur eller människor för den delen. Nu har jag bestämt mig för att lägga ihop och sortera bland den information jag har tagit reda på och kommit fram till att Myran ska få gå minst två gånger i veckan på ett bettlöst träns. Jag var och köpte ett häromdagen och igår red jag henne med det för första gången. Det tog en stund innan hon riktigt insåg hur hon skulle hantera det. Rätt som det var så släppte det, hon la sig stilla i min hand. Har aldrig tidigare fått den responsen från henne. Helt underbar känsla. Hon som alltid går och tuggar och snedställer huvudet etc. Nu gick hon rakt fram och som sagt la hela sin tyngd i min hand. Litade på att ta stöd framåt och skjuta på med bakdelen till och med i galoppen. Ska fortsätta att leta information och försiktigt pröva mig fram till vad som är bäst för just min lilla Myra.