Längesedan

Det har hänt en del sedan sist. Myran har fått nya skor, i fredags (081128) kom äntligen Henry hit och skodde henne. Han är fantastisk, inte många hovslagare skulle gått med på att stå i vårt "stall", men inget gnäll där inte. Han fortsätter gärna att komma hit och ta hand om henne. I torsdags opererade jag min arm, operationen gick bra men jag mår rätt så kasst efteråt men det går väl över. Värre var att sjukgymnasten sa att jag inte får bära eller överanstränga armen på 6 veckor, inte kul. Vet inte när jag kan börja rida igen, mycket tråkigt men nu ska armen bli bra så det får ta den tid det tar. Vi kommer igen min lilla Myra och jag. Dan fyllde år i november och jag igår så nu är vi ett år äldre också. Har varit så skönt att kunna fira födelsedagarna med ungarna. Det är så härligt att ha kommit närmare dem.

Grannarna har hälsat oss välkomna och vi har redan varit med på en träff med byalaget, vilken skillnad att komma hit mot när vi flyttade till Dalsland. Det är tråkigt - men tyvärr är vår upplevelse att Dalslänningarna är bittra och negativa. Här är en helt annan livsglädje. Vi har verkligen kommit hem igen. Det har även börjat droppa in lite jobb igen och jag hoppas att det tar fart ordentligt så vi kan klara oss ekonomiskt. Det har ju varit ganska tufft ett tag nu men jag tror att bara vi får klart allt på Ekeliden och kan börja satsa ordentligt på Larsabo så kommer vi på grön kvist igen.

Som ni ser på bilderna så har våra djur det helt fantastiskt. Eftersom vi är sista huset på vägen så kan de vandra fritt. De stortrivs det märks. Jag tror ändå att den som trivs allra bäst är Carmenzita, hon springer omkring på gården hela dagarna och ser ut som om hon äger stället. Hästarna är kanonsnälla vid henne och hon får springa i deras hagar också så hon kan inte ha det bättre.