Jobbigt

Jobbigt med armen. Vill inte gnälla för jag vill ju verkligen att den ska bli bra. Men det är inte kul alls. Värk och jag får inte anstränga den på en ganska lång tid framåt. Har skött stallet när Dan har varit i Dalsland i tre dagar. Inte bra alls, sa sjukgymnasten. Sämre böj och sträck än förra veckan när den var nyopererad, borde varit tvärtom. Nu var jag tvungen att vara mycket rädd om den ett tag. Får inte rida, inte bära, inte mocka, inte göra något som är kul känns det som. Hade tänkt baka till helgen men det blir inget det heller. Jag hoppas verkligen att det var värt det i slutändan, just nu känns det inte så. Sjukgymnastik i Varberg två gånger nästa vecka för att försöka att få tillbaka rörligheten. Det positiva är att söstra mi tar hand om min skadade ljumske när jag ändå är på de hållen. Hon tycker det är bra att jag vilar den också ett tag under tiden hon jobbar för att den ska bli bra. Så vem vet - om ett par månader kanske jag är i skick som ny och då får vi väl börja om igen min lilla Myra och jag. Slutgnällt för idag.

Välkommen Emma

Så är hon äntligen här. Vårt senaste lilla barnbarn. Kom till världen idag kl 10,50 på Malta. Hon föddes med kejsarsnitt och det var nog en himla tur för hennes mamma. Det är egentligen tre veckor kvar men hon vägde redan 5 kg. Som jag längtar till Malta nu. Vill se henne nu meddetsamma.

Snön ligger vit på taken endast ............

Så kom den första riktiga snön igår. Här blev så vackert. Fölen for runt som tokingar i hagen. De fattade inte riktigt vad det var som kom ner från himlen och la sig som ett mjukt täcke. Myran passade på att visa sitt barnasinne så ett tag var det riktig racing i hagen.

Det blir så tyst och stilla när det ligger snö på marken. Dessutom ljusare så dagen känns längre. Jag önskar så att vi får en vit jul. Det är något alldeles speciellt.

Här går det lite sakta just nu på grund av min eländes arm men jag jobbar på så gott det går och hoppas att det var värt det i slutändan. Jag hoppas stackars Dan tycker det också för det är ju han som får ta allt stalljobb och bärande ett tag framöver. Myran tittar längtansfullt efter mig, jag tror hon skulle vilja komma igång igen. Det ser ut som att ungarna kommer i helgen, jag hoppas så att hon blir riden i så fall. Det förtjänar hon. Det är inte lätt för Dan att hinna med henne också mitt i alltihop med flyttandet. Men det kommer en tid för oss också. När min arm har läkt så ska jag förhoppningsvis kunna rida henne bättre. Jag tror att vi hade fått till det så pass bra innan vi la ner ridningen så vi ska kunna komma igång rätt snabbt igen. Här är så mycket hästar och hästfolk i byn och vi är redan lovade att använda en paddock. Så som sagt, vi kommer igen. Jag saknar det oerhört men ser också att just nu är det viktigaste att vi kommer på plats och får igång arbetet så att vi får in pengar så vi klarar oss. Trots allt så är ju djuren vårt intresse, inte vårt levebröd. Och jag ska se till att det går att kombinera så fort som möjligt.

Längesedan

Det har hänt en del sedan sist. Myran har fått nya skor, i fredags (081128) kom äntligen Henry hit och skodde henne. Han är fantastisk, inte många hovslagare skulle gått med på att stå i vårt "stall", men inget gnäll där inte. Han fortsätter gärna att komma hit och ta hand om henne. I torsdags opererade jag min arm, operationen gick bra men jag mår rätt så kasst efteråt men det går väl över. Värre var att sjukgymnasten sa att jag inte får bära eller överanstränga armen på 6 veckor, inte kul. Vet inte när jag kan börja rida igen, mycket tråkigt men nu ska armen bli bra så det får ta den tid det tar. Vi kommer igen min lilla Myra och jag. Dan fyllde år i november och jag igår så nu är vi ett år äldre också. Har varit så skönt att kunna fira födelsedagarna med ungarna. Det är så härligt att ha kommit närmare dem.

Grannarna har hälsat oss välkomna och vi har redan varit med på en träff med byalaget, vilken skillnad att komma hit mot när vi flyttade till Dalsland. Det är tråkigt - men tyvärr är vår upplevelse att Dalslänningarna är bittra och negativa. Här är en helt annan livsglädje. Vi har verkligen kommit hem igen. Det har även börjat droppa in lite jobb igen och jag hoppas att det tar fart ordentligt så vi kan klara oss ekonomiskt. Det har ju varit ganska tufft ett tag nu men jag tror att bara vi får klart allt på Ekeliden och kan börja satsa ordentligt på Larsabo så kommer vi på grön kvist igen.

Som ni ser på bilderna så har våra djur det helt fantastiskt. Eftersom vi är sista huset på vägen så kan de vandra fritt. De stortrivs det märks. Jag tror ändå att den som trivs allra bäst är Carmenzita, hon springer omkring på gården hela dagarna och ser ut som om hon äger stället. Hästarna är kanonsnälla vid henne och hon får springa i deras hagar också så hon kan inte ha det bättre.

Hemma

Ja, nu är vi hemma, det känns. Jag bara önskar att det var tömt och färdigt på Ekeliden. Det är tungt att behöva åka upp dit och packa och städa. Dan är där idag och ska stanna tills i morgon. Passar på att fylla trailern, det blir ju lite mindre till nästa gång. Vore mycket roligare om han var här och vi kunde greja i stallet. Tack och lov fick vi in hästarna igår. De hade stått i pissregn hela dagen och var dyngvåta. Vi lyckades med gemensamma krafter få till tre provisoriska boxar. Jag vet inte om dett var vi eller hästarna som var lyckligast när de äntligen fick komma in.

I fredags kom Anna-Karin med familj och stannade till lördag. Kul att få rå om dem en stund. På Fars Dag så dök Micke med familj upp helt oväntat. Det är det som är det bästa med att vi har flyttat neråt igen. Nu kan vi träffa ungarna på ett helt annat sätt.

Jag lyckades skada min ena lilltå rejält i flytten så ridningen blir det nog lite si och så med ett tag. Myran har dessutom tappat en baksko och Dan tog bort den andra för att det skulle bli jämt. Han pratade med Henry idag och det verkar som att han ska till Svenljunga om två veckor. Får se om hon kan gå barfota till dess eller vi ska jag någon annan.

Saknar telefon och bredband. Blir dyrt och hattigt när jag ska koppla upp med mobilen. Dessutom funkar det inte på min rätta dator så jag kan inte lägga in bilder här på sidan vilket ju är lite tråkigt. Saknar den dagliga pratstunden med Ritha när hon kom och såg till Lotus och nu kan den inte ens kompenseras med msn, skit också. Telia har sagt att vi kanske får det i slutet på den här veckan. Jag hoppas verkligen det blir så.

Flytten

Vi är för gamla för det här. Det känns att man inte är 20 längre. Dan sliter och släpar och jag blir så orolig för honom. Ingen har vi häruppe som kan hjälpa oss och jag är inte tillräckligt stark även om jag försöker att bära så gott jag kan. Dessutom har jag order som måste fram. Tyvärr så trillar ju inte pengarna in om jag inte gör något och nu behöver vi dem mer än någonsin. Igår kom vi till Ekeliden på morgonen och Dan packade flyttbilen som vi hyrt och körde en vända ner själv. Han var tillbaka vid 12 i natt och vi har sovit några timmar och nu ska vi strax börja packa alla tunga möbler, brodermaskin etc. Jag bara hoppas och håller tummarna för att vi dels klarar att baxa ut det själva här och att vi med Mickes hjälp klarar att få in det på Larsabo. Där är många trappsteg att få upp grejerna för. Men det måste gå. På något vis så brukar saker och ting ordna sig till slut. Men jag hoppas verkligen att jag aldrig mer behöver flytta.

Simba var med Dan ner igår och som vanligt så finner hon sig tillrätta meddetsamma. Han sa att hon såg glad och nöjd ut när hon kände igen getterna och Carmenzita. Jag hoppas alla smådjuren klarar sig bra tills vi kommer dit i kväll igen. Känns inte bra att lämna dem men vi har inte mycket val just nu. I morgon ska Myran följa med ner också. Det ser ut som att Ritha har löst en tillfällig stallplats till Lotus där han kan bo innan de två också flyttar neråt, förhoppningsvis inom ett par veckor.

Inga bilder just nu tyvärr, hinns inte riktigt med att hålla reda på kameran också.

Maggan i mitt hjärta

Nu är hennes tid på denna jorden slut. Trodde inte att jag kunde sörja en get men om jag kan. Hon somnade in stilla och lugnt igår. Jag vet att hon har varit lycklig hos oss och det är väl det bästa man kan ge ett djur. Nu får hon springa och skutta på gröna klöverängar igen. Tack för den tid vi fick med dig, vår egen lilla Maggan.

Snart

Väntar på att broderimaskinen ska bli klar med Maniac Moppers jackor. Verkar lite meningslöst att dra med dem ner till Larsabo. När jag är klar med dem så lastar vi getter, Carmenzita och minisar och kör med två bilar och två trailers ner en runda och lastar av på Larsabo. Känns skönt att äntligen börja flytta på riktigt samtidigt som jag fasar för all körning, jag avskyr att åka bil, fullständigt bortkastad tid. Särskilt som vi kommer att köra varsitt ekipage i princip hela veckan. Men, men det får gå.
Lite konstigt blir det att flytta också, jag har vant mig vid att min vän har kommit varje dag, därnere lär jag bli ganska isolerad. Jag får åka ner till ungarna så ofta tid och pengar räcker till. Dessutom tror jag nog att Ritha kommer så ofta hon kan också (och jag åker till henne förstås). Allt blir ju lättare nu när hon också flyttar neråt.
Myran lär sakna sin kompis men hon får ju bättre hagar så det kanske jämnar ut sig. Jag hoppas och tror att alla våra odjur kommer att få det bättre där, de kan få hagar in i skogen så att de har skyl när det regnar och när solen skiner. Förhoppingsvis blir det inte lika lerigt heller som här. Det kommer att bli bra för alla.

Larsabo

Nu är det vårt. Igår skrev vi på och betalade det sista. Vi åkte dit i lördags kväll, Dan och jag. Riktigt otäck storm hela vägen. Som tur var så hade vi Metriabilen eftersom Dan skulle till Göteborg och jobba på måndagen. Hade varit svårt att hålla oss kvar på vägen med volvon och trailer. Vi kom fram vid elvatiden på kvällen och kånkade in sängbottnar och köksattiraljer i blåsten. Somnade gott i ett varmt hus (inget som vi är vana vid).

Söndag morgon packade vi upp de få lådor vi hade fått med oss och sedan bar det iväg till Slöinge för att gratulera vårt äldsta barnbarn, Pontus fyllde 10 år (var tog de åren vägen). På eftermiddagen satte vi oss i bilen och styrde mot Larsabo igen. Amanda åkte med oss och Anna-Karin och Robin kom efter i sin bil. Vi var lite nervösa för vad Anna-Karin skulle tycka om vår nya gård men det var bara positivt så det hade vi inte behövt vara. Anna-Karin och Amanda badade Jaccusi på kvällen och njöt i fulla drag.

Måndagen jobbade Dan i Göteborg hela dagen, inte så kul men inget att göra åt. Metria har ju stöttat oss i beslutet att flytta och skapat en ny tjänst till honom i Svenljunga-Mark så vi kan knappast klaga över att de ville han skulle vara en dag där. Anna-Karin, barnen och jag tog en lång skogspromenad och hittade underbara ridvägar, hur långt som helst på mjuka skogsvägar. På kvällen badade flickorna igen och Dan och jag plockade lite.

Tisdagen planerade och fixade vi så att vi kan ta dit smådjuren så fort som möjligt. Känns inte hemma förrän våra djur är med oss. Till Ullared för att skriva papper och betala på eftermiddagen och sedan en lång resa tillbaka till Dalsland igen. På vägen ringer Micke och säger att Pontus är dålig, ont i magen och feber. Jag ville bara åka dit men Micke sa att allt var under kontroll och att han väntade på operation för att de skulle se vad det var. Vi fick besked vid 1o på kvällen att operationen var över och att det var blindtarmen som var inflammerad så nu skulle han bli pigg igen. Skönt, det är så hemskt när barn eller barnbarn är sjuka.

Nu ska vi jobba på så att vi kan flytta härifrån närmare ungarna och till ett isolerat hus så fort som möjligt. Här är så kallt, hur vi än eldar så räcker det inte till. Vi hann bli bortskämda med värme på ett par dagar i ett vedeldat, välisolerat hus.

Kallt och blåsigt

Det blåser mycket just nu. I natt blåste det så vi var tvungna att stänga fönstret och det är inte kul. Då blir det varmt i sovrummet och det gillar jag inte men av två onda ting så var det det som vann. Lilla Molly fryser rejält när hon går ut. Jag fick ett litet täcke till henne av Ritha, av någon konstig anledning som jag inte förstår så fick jag förlänga det under magen och bredda det runt halsen men för övrigt så satt det kanon. Hon gillar inte det men man ser att hon inte fryser lika mycket när hon är ute.

Allt krånglar just nu, varje gång vi tror att vi har en plan så är det något som vänder upp och ner på den. Idag vet jag ingenting om hur när och varför känns det som men det kommer väl säkert att ordna sig, det gör ju det på något konstigt sätt. Det vi säkert vet är att vi ska till Pontus på söndag och fira hans 10-årsdag (var tog de 10 åren vägen?), sedan ska vi till gården, Anna-Karin och barnen ska följa med och stanna till tisdag kväll tror jag. När vi äntligen hade den planen klar så ringde Dans chef och sa att han måste vara i Göteborg hela dagen på måndag. Efter lite bestörtning så sa vi, okej det får gå. Ungarna och jag stannar och pysslar på gården och han sticker upp och jobbar över dagen. Efter det så tänkte vi att vi skulle få till ett möte med banken för att avsluta husköpet när vi ändå är nere, men inte ska det gå smidigt inte. Vår bankman är uppbokad och kan inte förrän onsdag. Då måste jag vara tillbaka för att jobba. Så hur vi än vänder oss så har vi rumpan bak. Men som sagt, vi löser det på något vis.

Igår blev det bara en liten tur på Myran. Kom iväg sent och det mörknar snabbt nu på hösten. Min lilla madam är verkligen inne i en tjafsperiod just nu. Det var tur att jag hade gramanen för hon hoppade jämfota varje gång jag ville att hon skulle gå undan för vänster skänkel. Vet inte vad det är som hon tycker är så jobbigt, andra hållet är inga problem. När vi kom tillbaka till stallbacken så kom Ritha och hjälpte mig. Hon tog det från marken och bara bad henne att flytta sig undan hennes hand och det tyckte inte Myran var kul alls. Hon tom sparkade en kospark mot hennes hand för att slippa undan. Men Ritha är duktig så givetvis vann hon och så helt plötsligt så går det jättebra att flytta sig. Jag tränade i ett par omgångar på stallgången och har i läxa att göra detta varje gång hon står uppbunden nu. Hon gillar inte det men det gick rätt bra till slut. Nästa gång jag rider ska vi kolla hur och om jag använder mina sporrar, Ritha frågade och jag vet faktiskt inte så hon skulle som sagt hjälpa mig nästa gång. Kanske jag behöver längre, kortare eller bara använda dem annorlunda, vi får se. Tur att jag har den bästa tränare som finns, tack min vän.

Nu tar det sig i galoppen

Min lilla Myra

Just nu känns det som att Myran är det som håller mig uppe. Den hästen är så tillgiven, mjuk och jag vet inte vad. Hon vill alltid göra sitt bästa men har trots det humör. Ett humör som enligt Ritha gör att hon kan gå längre än vad jag förväntade mig när jag köpte henne. Igår var vi i grustaget och tränade våra hästar. Just nu är ju Myran inne i en mycket tjafsig period. Hon började direkt med att kasta upp huvudet mest hela tiden för att tala om för mig - detta kan inte jag. Visserligen ställer jag högre krav på henne nu men inte mer än hon klarar vilket hon bevisade när jag satte på gramanen. Vi hade inte så lång tid på oss att rida för jag hade ett kundbesök på kvällen och jag kände att jag måste få henne att släppa. Som vanligt med min lilla smitare, när hon förstod att gramanen var där så sa hon -ja,ja jag kan ju det här men jag hade ju inte lust idag. Så sedan gick hon kanon, även i galoppen. Hon släppte efter fint i båda varven och gjorde en helt okej ökning i trav.

Flytten närmar sig med stormsteg. Varje morgon när vi vaknar så tänker vi på en framtid med en bra vedpanna i källaren som gör att vi inte behöver vakna i ett svinkallt hus som här. Det är nog en av de saker vi längtar mest efter just nu om man bortser från ungarna förstås. Självklart ska det bli underbart att äga ett hus igen. Här har varit så jobbigt när man har tänkt framåt, vill ju inte lägga pengar och tid på ett ställe som man inte äger. Nu har vi långa tuffa dagar framför oss med flytten men det ordnar sig säkert på något sätt.

Dagarna går

Flytten närmar sig med stormsteg. För första gången sedan jag kom upp hit så har jag givetvis fått en massa jobb. Tacksamt för ekonomin men tiden! hur ska detta gå? Ja, på något konstigt sätt så går det. Vi letar efter någon som kan köra ett lass åt oss och har fått ett tips nu av storasyster som helt klart ska kollas upp. Vore underbart att ta i princip allt på en gång. Förra gången höll vi på att köra i 4 månader med trailer, inte kul. Ska bli härligt med ett fräscht kök. Vi har ju bara varit där en gång så vi vet egentligen inte så mycket om huset så vi borde veta. Men en sak vet jag - detta blir bra. När vi kommer dit så kan jag sticka ner till ungarna och söstra mi över dagen om jag har lust och tid. Ska bli underbart.

Jag red Myran i grustaget igår. Vet inte vad som har hänt men hon var inte helt kul kan jag säga. Huvudet upp i luften mest hela tiden, som tur är var min räddande ängel med på sin häst annars vet jag inte hur jag skulle löst problemet men med hjälp av Ritha så gick det så klart och blev riktigt bra till slut. Men det blev många varv på volten innan Myran slutade slåss med mig och insåg att matte har slutat släppa efter hur mycket jag än bråkar. Dan red henne i måndags och det gick kanonbra. Han får till galopperna också nu på ett bra sätt. Det är så härligt att se dem tillsammans, jag tröttnar aldrig på att titta på dem.

Så fina som de är på bilden är de när de är ute och rider på kvällarna. De är så duktiga med att klä på sig så att de syns - innan de ger sig ut på vägarna - min vän med sin Lotus och min älskling med min lilla Myra. Bra va!

Äntligen

Så har det äntligen hänt. Vi har köpt en gård. Att hyra var inte vår grej, känns så meningslöst varje gång man vill göra en förbättring eller förändring. Men som sagt nu är Larsabo vårt. Vi flyttar in redan om ett par veckor så som vanligt går det undan när det väl händer. Känns lite skrämmande att komma till en ny plats - igen. Men jag vet ju samtidigt att vi anpassar oss snabbt var vi än är (utom i Dalsland då förstås). Det kommer säkert att bli bra.

Tack vare att Ritha tog hand om alla odjuren så har vi tillbringat en helg med barn och barnbarn eller förresten mest barnbarn. De stora har haft sitt hela helgen så vi har fått den stora äran att ha de små. De växer så fort. Känns som igår mina egna var i den åldern. I fredags när vi kom ner så fyllde ju Amanda 7 år så det var fullt ös med gäster och presenter. I lördags var vi på Slöingeskolan på Öppet Hus, både Pontus (fyran) och Amanda (ettan) och Ronja (dagis) går ju där. Kul att se hur skolan ser ut idag. Den är verkligen fin och ungarna verkar trivas. Igår var vi på familjegudstjänst där Amanda var med och sjöng (miniorerna).

Iris har påbörjat att försöka fixa till min onda kropp. Känns lite ömt och stelt idag men fantastiskt bra att vi har kommit igång. Ska försöka att åka ner till helgen igen och fortsätta. Jag är så tacksam för att hon ställer upp med detta och jag tror verkligen på det. Hoppas så på att kunna rida min häst ännu bättre när det onda släpper. Jag tror iofs inte att Myran är lika glad för det men det är sådant en häst får ta.

Ritha har som sagt tagit hand om alla djuren och igår red hon dessutom Myran. Jag har väntat på att hon skulle få tid och lust att göra det för jag ville ha bekräftat det jag ser och känner när jag rider henne. Och, ja det stämde. En rakare och mer balanserad häst som dessutom är trevlig att arbeta med (fast det har hon ju varit hela tiden). Hon har sagt att hon har sett detta när hon har hjälpt mig med träningen med men kändes ändå bra att hon fick känna det också.

Strålande solsken

På morgonen var det strålande solsken och riktigt lockande att gå ut för en gångs skull. Kallt och klart i luften efter en mycket regnig och blåsig natt. Vi sover ju alltid med fönstret på vid gavel vilket hade resulterat i ett blött golv efter allt regn. Blåsten höll oss vakna en hel del i natt, Dan gick upp och hakade av fönstret för det slog av vinden så det small om det.

Men som jag sa, en strålande morgon, vi släppte ut de andra hästarna men Myran fick stanna kvar i stallet och vi gjorde i ordning henne för ridning. Som vanligt red Dan henne till grustaget och jag gick med hundarna. Min kondition blir bättre och bättre men jag tror att vi snart får se till att Dan börjar gå lite med (trots protester). När vi kom fram tog jag över Myran och vi började med att forma henne i skritten. Inte mycket protester idag inte. Efter säkert en halvtimmas skritt gick vi över till trav och det gick bara så bra. Hon var lite tjafsig i början men inte mycket mot vad hon brukar vara. Dan klagar som vanligt på mina dåliga vägar (med rätta), jag försökte jobba på det också samtidigt. Förhoppningsvis lite bättre för varje gång det också. För första gången lyckades jag hålla ihop henne i en ökad trav. Inte många steg men det var några som var förbaskat bra om jag får säga det själv. Jag tror det passar både Myran och mig bäst att rida på morgonen. Jag är definitivt starkare och piggare då och det verkade passa henne också bättre. Min största trötthetsperiod är ju vid fyra fem tiden och det är då jag brukar rida, vilket ju inte är så smart egentligen. Summa sumarum så är jag helnöjd med henne idag.

Dagarna går

Har inte skrivit på ett tag. Tycker inte livet är så kul just nu. Vi letar febrilt efter en gård neråt Svenljunga-trakten men det tycks inte finnas något för oss. Känns som att dagarna bara rinner iväg till ingen nytta. Myran gör framsteg för varje dag känns det som. Hon protesterar rejält emellanåt men när hon väl fattar vad jag vill så finner hon sig i det och knallar på igen. Dan har gjort stora framsteg i sin ridning tack vare att han rider henne varannan dag nu. Han börjar verkligen få känsla för hur hon går och hur han sitter och vad som påverkar henne på olika sätt. Det är riktigt kul att se de två utvecklas tillsammans. Jag jobbar fortfarande på att kunna åka ner till Halland och stanna en vecka så att Iris kan hjälpa mig med min onda kropp. Jag hoppas mycket på hennes behandlingar så att jag slipper åtminstone en del av värken. Känns att det börjar bli kallare också då krånglar leder och rygg ännu mer. Men som sagt så fort jag kan få ihop tiden så sticker jag ner till storasyster så hon får fixa till mig lite. Och då får jag ju dessutom vara med ungarna så det kan inte bli bättre. Längtar.

Bilder från igår

Morfar och Robin gosar












Mormor och Robin skrattar









Mor och son - visst är de söta


Idag har äntligen fölen blivit chipade och i morgon ska passansökningarna till dem iväg med posten. De skall vara inne innan den 30 sept så det är ju inte i sista minuten eller så. Dan red Myran idag, det är så kul att se de två ihop. Det syns på Myran att hon vet att det inte blir så hård träning som när matte sitter på. Hon utnyttjar Dan och går gärna och såsar lite men idag så sa han ifrån till henne och fick upp farten riktigt bra. Han tog galopp från skritt - kanon - och de galopperade fram och tillbaka ute på grusvägen. Sedan tog han en galopp uppför gräsbacken också. Härligt att rädslan för att galoppera har släppt. Hon var tom lite svettig när de kom tillbaka. Idag hade hon westernträns och westernsadel, dessutom satte vi på en extratygel som gramman. Hon är så rolig med det för den remmen kan vara i princip hur lös som helst, hon kollar bara efter om det finns ett stopp uppåt och när det gör det så håller hon huvudet på plats och struntar i att ens försöka kasta upp det. Hon är så go´den hästen.

Skit, skit och åter skit

Igår var vi på resande fot hela dagen. Kollade på gårdar och en ridanläggning. Men inget för oss. Känns inte som att vi hittar vårt hem. Kanske har vi för stora pretentioner den här gången. Vi är ju inte purunga längre och vill inte ha ett nytt renoveringsobjekt. Jag vill ha ett hus som är helt färdigt. Stall och hagar är inga problem det kan vi fixa till men tanken på att flytta in i ännu ett hus med sunkigt kök och badrum får mig att backa direkt. Uppenbarligen får vi leta vidare fast det just nu känns som att vi ger upp (fast det gör vi ju förstås inte).

Tur att vi har Ritha annars skulle vi inte kunna åka iväg och leta. Hon var här hela dagen igår och tog hand om både hundarna och alla andra djur. Dessutom fixade hon fina värmebandage till Myran så det kunde inte bli bättre. Eller det kunde det - maten stod på bordet när vi kom hem. En härlig välsmakande omelett med stekta kantareller.

Idag ska äntligen fölen id-märkas. Vi har väntat i en månad på att få hit en kontrollant men nu ska det äntligen bli av. Jag avskyr när saker och ting ligger efter så det känns skönt när jag kan bocka av en sak på listan.

Träning jippie

Ritha kom hit idag på förmiddagen och vi sydde tillsammans under dagen. Allt går så mycket snabbare och blir så mycket roligare när man är två. Nu rullar det på med förklädena, de kanske blir färdiga i tid den här gången med. Framåt eftermiddagen gick vi ner till grustaget och Myran jag fick en lektion av Ritha. Vilken känsla det är när saker faller på plats. Myran blir starkare och stabilare för varje dag nu. Jag har varit lite orolig att jag inte har tränat henne rätt men Ritha sa att hon har byggt rätt muskler. Var så skönt att höra. Hon hjälpte mig att hitta sätt att kompensera att jag inte kan använda min vänsterarm fullt ut. Det ska inte vara något större problem om jag gör som hon har visat mig.

Jag fick jobba en hel del med att använda "putta"känslan för att få henne att inte falla varken ut eller in i volterna. Hålla yttertygeln ganska stramt och vara mer följsam med innertygeln. Det funkar så bra så. Också att inte bry mig om så mycket att hon kastar upp huvudet, hon lägger sig till rätta i handen om jag rider rätt. Kanske jag kan komma så långt som till tävling någon gång. Idag känns det som att det kan bli verklighet. Som du ser på bilden så har vi rätt roligt också när vi tränar.

I morgon åker vi till Halland och hämtar brodyrjobb och äter en snabblunch hos Anna-Karin, tyvärr räcker inte tiden till att träffa alla men förhoppningsvis ska denna resan leda till att vi snart kommer närmare. På eftermiddagen ska vi titta på ett par gårdar i Svenljunga-Kinna-Borås trakten. Jag håller tummarna för att någon av dem är bra för oss.

Myran glad

Idag var både Myran och Dan lyckliga. De tog på sig westernutstyrsel och gav sig ut i skogen. Blev till och med en liten galopp i en härlig backe.

Myran tjurig

Idag var hon inte på humör alls. Kändes motigt redan när jag skulle ta in henne i stallet. Såg sur ut när jag borstade och sadlade. Gjorde ju givetvis inget, det ligger inte i hennes personlighet. Ritha och Lotus var med bort till grustaget. Dan hade kört före med traktorn och skrapat fram en riktigt bra 40x20 bana åt oss. Han hade dessutom ställt upp konerna så vi hade de också att rida efter. Så mycket lättare allt blir. Men som sagt Myran var inte på humör överhuvudtaget. Hon som brukar vara så samarbetsvillig satte sig på tvären för allt. Sparkade bakut rejält när jag ville galoppera. Ritha hjälpte mig så jag fick till en bra trav till slut i alla fall. Tom på vägen hem så tjurade Myran och gick och stönade och hade öronen bakåt. Jag tror att hon är brunstig, det är ju normalt inget man direkt märker på henne men kanske hon hade lite träningsvärk från igår också vad vet jag. Hoppas hon är sitt vanliga positiva jag i morgon.


Fölen har blivit riktigt duktiga med att gå i grimma nu. Vi går en liten promenad med dem varje kväll och sedan borstar vi och lyfter hovar. De verkar tycka det är rätt kul. Vi tycker det i alla fall. De är så små och söta.
Lotus tycker de är lite läskiga, han är ju "bara" 173 cm hög och de är ju minst 45 cm höga så jag kan verkligen förstå hans oro.

Lotus pussar Susie

Dan har hjälpt mig med förklädena idag så vi har kommit en liten bit närmare målet. Synd att han inte kan vara hemma ett par dagar från Metria, då skulle vi nog få dem färdiga snabbt. Mycket roligare när han är med och syr. Jag tycker de är så fruktansvärt tråkiga att göra men han tycker det är skitkul. Just nu sitter han och syr dragkedjorna och jag sitter här och skriver i bloggen. Ska försöka få dem färdiga i början på veckan så jag kan åka ner till Halland snart.

Myran o jag

Vilken morgon
Äntligen har vi tränat "på riktigt". Det är det enda sätt jag tycker är kul. Ritha hade träning hela dagen i Svanskog och vi passade på att utnyttja henne på deras fina bana. 7 mil att åka men det var värt varenda km. Jag har ju vilat ett par dagar från ridningen så både ljumsken och armen kändes okej. Ritha var mycket noga med att hela tiden kolla hur jag satt och hur jag använde armen så det gick kanonbra. Myran blir bara bättre och stabilare för varje dag som går. Problemet och fördelen med henne är att hon vill så gärna göra rätt. Inte så bra när hon gör vad hon tror jag vill innan jag har sagt till henne men å andra sidan så försöker hon hela tiden göra sitt bästa vilket gör henne till en myckket lyhörd häst. Igår var vi ju dessutom på främmande mark så hon var lite extra taggad vilket ju inte gör saken sämre precis. Det känns verkligen som att jag har lyckats med att göra rätt när jag rider henne för nu är det snarare vänster bog som vill flyta ut lite och det känns ju bra att hon byter för då vet jag ju vad det är jag håller på med. Förhoppningsvis ska Dan inom de närmaste dagarna hinna köra ner till grustaget och jämna till så vi kan få en "riktig" bana där. Nu bara längtar jag efter att jobba med henne igen. Bara förklädena blir färdiga så ska jag sticka ner till Halland ett par dagar så att Iris kan hjälpa mig med min gamla kropp som inte vill riktigt det jag vill. Dessutom har jag jackor att hämta på Horse Farm som ska broderas med sponsorer till RosenSparre gymnasiet. Kul. Sådana jobb gillar jag. Sist men inte minst (utan störst) så får jag ju dessutom möjlighet att träffa barn och barnbarn.

Tomt

Nu har de åkt hem och det är tomt. Catharina och jag gick rundan på morgonen med alla hundarna. Vi släppte ihop Poppins med våra när de kom och nu funkade det igen. Vi har ju varit lite försiktiga med det sedan Poppins och Lillan rök ihop för snart ett år sedan. Under tiden vi gick gjorde Pontus sin läxa som bestod i att skriva en liten berättelse utifrån vissa stödord. Han hade skrivit helt fantastiskt. Duktigt Pontus.


När Dan kom hem från jobbet så lastade vi äntligen Myran i transporten, vi har ju börjat bli oroliga för att hon skulle glömma bort att uppföra sig när vi kör. Lastningen var som vanligt inga problem, hon trampade lite oroligt precis när vi körde iväg men lugnade sig meddetsamma och uppförde sig exemplariskt. Vi körde bort till grustaget och där lastade vi ur henne och Dan tränade en stund under mitt överenseende. Det är så roligt att se för han har verkligen börjat få känsla för när hennes högerbog sticker ut och han håller om henne på ett bra sätt. De ser riktigt trevliga ut tillsammans. Dan red genom skogen hem och jag körde hem trailern igen.

Idag gick vi en lite längre runda med fölen. Det går kanonbra. Största problemet är alltid att få på King grimman, när väl det är gjort så går det som en dans. Även om de stegrar sig emellanås ås ör det ju inte speciellt svårt att hålla de små.

Pontus mormor

Bilingen gick som vanligt för fullt.

Idag kom Catharina (Pontus mormor). Han var jätteivrig att få visa henne Ekeliden och alla djuren. Vi tyckte också det var härligt att få rå om henne en stund. Saknar henne och Jan. När vi bodde i Halland så tog man alltid för givet att vi kunde träffas när vi ville så då uppskattade man inte det lika mycket, nu är vi mer rädda om de tillfällen som ges.

Idag fick jag i alla fall till ett par schabrak som jag kan skicka med till Halland och i morgon så är det förklädenas tur.

Myran fick vila idag, vilket hon verkade ganska nöjd över. Fölen fick sin lilla runda med grimma o grimskaft och det går redan bättre.

Måndag igen

Idag var det trögt att komma igång och jobba, mår inte så himla bra häruppe just nu. Jag har en del arbete som väntar och vill åka ner till Slöinge nästa vecka så i morgon måste jag jobba på och få undan en del av det som väntar.

På eftermiddagen åkte Pontus och jag med Dan ner till Färgelanda för att kontrollera lite mätning. Dan tyckte det var kul att få sällskap och vi tyckte det var skönt att komma från Ekeliden en stund så det var en vinn - vinn situation. Pontus kör och kör med bilingen resten av tiden


Efter en fika så var det dags för Myran. Ritha och jag skrittade ner till grustaget. Dan och Pontus tog bilen och hade med sig mätinstrumentet. De mätte upp en 40-bana. Det var lite mycket grushögar och hålor i vägen för att det ska bli bra men Dan ska ringa de som sköter grustaget och fråga om vi får plana av den biten. Då får vi en riktigt bra paddock. Jag har lite för ont för att rida nu så jag skrittade mest men försöker ändå jobba på att hon ska bli stabil. Dan konstaterade att det syns att jag har problem med vänsterarmen. Jag håller den högre än den andra hela tiden, förmodligen för att den domnar om jag har den i sänkt läge för länge. Inget som jag har tänkt på själv, det är så himla bra när någon står på marken och talar om vad de ser. Nu måste jag ringa till Varberg och tjata om operationstiden, den skulle ha varit i maj så det är hög tid.

Vi satte på fölen grimmor och gick en liten runda med dem. Det gick förvånansvärt bra. Vi måste göra detta varje dag så de blir mer lätthanterliga.

Kontorsdag

Eländes, elände att räkningar måste betalas och kvitton föras in. Så tråååååååååkigt. Men nu är det gjort för den här veckan. Stallet går som en dans på helgerna när vi är två om det och idag var vi ju tre så då var det gjort i ett nafs. Pontus kör och kör och kör med bilingen. Det är så himla kul att den är igång igen.

Idag red jag Myran, Dan gick med hundarna och Pontus körde biling till grustaget. Efter lite träning på "banan" så tog Dan över hästen och jag hundarna, Pontus bilingen förståss och så vi tog en liten tur i skogen för att leta kantareller. Innan har det lyst gult överallt men nu blev det bara en liten påse, var väl andra som hade hittat mitt ställe kan jag tro.

Myran är fantastisk, hon vill så väl och är så himla duktig. Jag kan inte med ord beskriva vad den hästen betyder för mig. Pontus körde med bilingen förbi henne och vi mötte honom men inte att hon bryr sig. När Dan travade i skogen så såg hon ut att bara njuta av det mjuka underlaget. Jag hoppas jag ger henne det hon förtjänar.

Lördag

Getterna lyckades välta och tömma havretunnan. Som tur var så var det bara lite bottenskrap kvar så ingen get fick ont i magen och vi kunde skratta gott åt dem.






Pontus tog en liten tur på Myran när hon och jag hade tränat färdigt.










När vi kom upp på kvällen så hittade vi två små trötta "barn" sovandes tillsammans.










Ridningen gick riktigt bra. Vi hade med oss de nya konerna med bokstäver på. Dan satte upp en 40-bana åt oss och sedan agerade han ridlärare. Det är så mycket lättare när någon talar om vad jag ska göra. Känner alltid att jag tappar sugen när jag är själv. Nu kunde jag hållt på i två timmar till om bara kroppen hade orkat. Myran sköter sig fantastiskt bra. Det enda "felet" hon har är nog att hon vill för mycket. Många gånger försöker hon lista ut vad matte vill istället för att vänta på de rätta signalerna. Jag får passa mig så jag inte gör samma saker om och om igen utan hela tiden varierar så att hon inte kan gissa sig till det. Jag tycker att hennes problem med högerbogen försvinner mer och mer och hon känns stabilare under mig. Jag behöll benlindorna på i natt och på morgonen så var svullnaden mindre än den har varit på väldigt länge. Så nu ska jag se till att skaffa smidigare bandage och alltid ha dem på nattetid så kan hon gå utan i hagen och ha benlindor när vi rider.

Bilingen

Äntligen!
Nu har farfar och Pontus lagat bilingen. Jag tror det är 2 år sedan den gick sönder och tiden har runnit iväg. Micke hade fixat den felande biten i veckan och idag så monterade de dit den igen. Lite trixande var det innan allt passade och de fick ladda batteriet med farfars jobbarbil men sedan var det bara att tuta och köra.

Tyvärr så krånglar motor och drivning lite men vi får hoppas att det beror på att den har stått så länge så de kan fixa det under dagens gång.

Drömmen om en egen gård

Så här fin var Ronja innan avfärden hem till mamma o pappa. Vi stannade innan Göteborg och tog fikapaus. Det blev en lång resa för oss alla idag. Från Göteborg gick färden till Svenljungatrakten där vi tittade på tre olika gårdar. Ingen var vad vi drömmer om så tyvärr får vi drömma vidare.


Efter det var det äntligen dags att åka till Slöinge. Där träffade vi alla fyra barnbarnen och lille Robin passade på att visa hur duktig han är på att krypa nu. Hos Micke o Anna bytte vi barn, vi lämnade Ronja och tog med oss Pontus istället.
Väl hemma på Ekeliden så väntade hungriga djur på oss. Vet inte vem som skrek högst getterna eller minisarna. Molly grymtade också och ville komma in i stugvärmen.

Sista dagen med Ronja för den här gången

Som vanligt vaknade hon med ett leende och Snövit kröp upp i famnen på henne. Ronjas leende blev knappast mindre av det. Visst är de söta!







Två små kaninungar har dykt upp från ett underjordiskt bo. Papaya och Tussi har ju en stor hage med hus och dyl. De har grävt gångar och vi misstänkte länge att där kanske var ungar men tiden har gått och vi har inte sett något så nu var vi ganska säkra på att det inte var några men vi hade fel. Häromdagen fick vi syn på två bedårande små kaniner. Hur vi ska få tag i dem har jag ingen aning om för så fort de hör oss så smiter de ner i underjorden igen.



Den här dagen blev lite sen för vi hade vattenkrig, Ronja, farfar och jag. Det började med ett stilla bad och slutade med att allt var blött i hela badrummet. Blev lite att torka men kul hade vi. Sedan blev det flingor med mjölk och macka. Hon har hjälpt till i stallet som vanligt idag. Hon leder Krista helt själv nu.



Dan longerade Myran idag, eller rättare sagt försökte. När vi kom bort till Ragnars grusgrop som vi tänkte hålla till i för gräset är halt och blött så var hon hur go som helst. När sedan Dan tog fram longerlinan så fick hon spelet så mesta tiden gick åt till att lugna henne. Efter en stund gick det trots allt ganska bra så hon fick lite motion i alla fall.



I morgon ska vi åka på turne till Svenljunga jag håller tummarna för att något av husen är värt att köpa. Tyvärr måste vi lämna tillbaka Ronja samtidigt. Men hon har lovat att snart komma tillbaka.

Lite foto

Sicken liten tuff brud. Provade "ped jackaped" idag. Alla barnbarnen har älskat den jackan.









Sedan blev det stallkläder som vanligt och hjälpa farmor med alla djuren.








Stina vill komma in i husvärmen, tycker det är orättvist att hon måste vara utomhus.











Min älskade man och min älskade häst. Tur att jag har dem. Puss på er båda.








Myran och jag tog en tur till grustaget idag. Mest galopparbete för att öka kondisen hos oss båda. Sedan tog vi en skrittrunda på en ny skogsväg. Kollade kartan när vi kom hem, tror jag har hittat en runda så att vi kommer runt en bit och inte behöver rida fram och tillbaka hela vägen. Jag tycker att hon är mer svullen på bakbenen, innan var det mest höger men nu är det även det andra. Låter henne vara lindad i hagen idag, får se om det hjälper. Blir det inte bättre så får jag ta med henne ner till djursjukhuset så de får titta på henne. Jag behöver ju raspa hennes tänder också så då kan jag få det gjort samtidigt. Jag ger det några dagar så får vi se.