Hemma

Ja, nu är vi hemma, det känns. Jag bara önskar att det var tömt och färdigt på Ekeliden. Det är tungt att behöva åka upp dit och packa och städa. Dan är där idag och ska stanna tills i morgon. Passar på att fylla trailern, det blir ju lite mindre till nästa gång. Vore mycket roligare om han var här och vi kunde greja i stallet. Tack och lov fick vi in hästarna igår. De hade stått i pissregn hela dagen och var dyngvåta. Vi lyckades med gemensamma krafter få till tre provisoriska boxar. Jag vet inte om dett var vi eller hästarna som var lyckligast när de äntligen fick komma in.

I fredags kom Anna-Karin med familj och stannade till lördag. Kul att få rå om dem en stund. På Fars Dag så dök Micke med familj upp helt oväntat. Det är det som är det bästa med att vi har flyttat neråt igen. Nu kan vi träffa ungarna på ett helt annat sätt.

Jag lyckades skada min ena lilltå rejält i flytten så ridningen blir det nog lite si och så med ett tag. Myran har dessutom tappat en baksko och Dan tog bort den andra för att det skulle bli jämt. Han pratade med Henry idag och det verkar som att han ska till Svenljunga om två veckor. Får se om hon kan gå barfota till dess eller vi ska jag någon annan.

Saknar telefon och bredband. Blir dyrt och hattigt när jag ska koppla upp med mobilen. Dessutom funkar det inte på min rätta dator så jag kan inte lägga in bilder här på sidan vilket ju är lite tråkigt. Saknar den dagliga pratstunden med Ritha när hon kom och såg till Lotus och nu kan den inte ens kompenseras med msn, skit också. Telia har sagt att vi kanske får det i slutet på den här veckan. Jag hoppas verkligen det blir så.

Flytten

Vi är för gamla för det här. Det känns att man inte är 20 längre. Dan sliter och släpar och jag blir så orolig för honom. Ingen har vi häruppe som kan hjälpa oss och jag är inte tillräckligt stark även om jag försöker att bära så gott jag kan. Dessutom har jag order som måste fram. Tyvärr så trillar ju inte pengarna in om jag inte gör något och nu behöver vi dem mer än någonsin. Igår kom vi till Ekeliden på morgonen och Dan packade flyttbilen som vi hyrt och körde en vända ner själv. Han var tillbaka vid 12 i natt och vi har sovit några timmar och nu ska vi strax börja packa alla tunga möbler, brodermaskin etc. Jag bara hoppas och håller tummarna för att vi dels klarar att baxa ut det själva här och att vi med Mickes hjälp klarar att få in det på Larsabo. Där är många trappsteg att få upp grejerna för. Men det måste gå. På något vis så brukar saker och ting ordna sig till slut. Men jag hoppas verkligen att jag aldrig mer behöver flytta.

Simba var med Dan ner igår och som vanligt så finner hon sig tillrätta meddetsamma. Han sa att hon såg glad och nöjd ut när hon kände igen getterna och Carmenzita. Jag hoppas alla smådjuren klarar sig bra tills vi kommer dit i kväll igen. Känns inte bra att lämna dem men vi har inte mycket val just nu. I morgon ska Myran följa med ner också. Det ser ut som att Ritha har löst en tillfällig stallplats till Lotus där han kan bo innan de två också flyttar neråt, förhoppningsvis inom ett par veckor.

Inga bilder just nu tyvärr, hinns inte riktigt med att hålla reda på kameran också.

Maggan i mitt hjärta

Nu är hennes tid på denna jorden slut. Trodde inte att jag kunde sörja en get men om jag kan. Hon somnade in stilla och lugnt igår. Jag vet att hon har varit lycklig hos oss och det är väl det bästa man kan ge ett djur. Nu får hon springa och skutta på gröna klöverängar igen. Tack för den tid vi fick med dig, vår egen lilla Maggan.

Snart

Väntar på att broderimaskinen ska bli klar med Maniac Moppers jackor. Verkar lite meningslöst att dra med dem ner till Larsabo. När jag är klar med dem så lastar vi getter, Carmenzita och minisar och kör med två bilar och två trailers ner en runda och lastar av på Larsabo. Känns skönt att äntligen börja flytta på riktigt samtidigt som jag fasar för all körning, jag avskyr att åka bil, fullständigt bortkastad tid. Särskilt som vi kommer att köra varsitt ekipage i princip hela veckan. Men, men det får gå.
Lite konstigt blir det att flytta också, jag har vant mig vid att min vän har kommit varje dag, därnere lär jag bli ganska isolerad. Jag får åka ner till ungarna så ofta tid och pengar räcker till. Dessutom tror jag nog att Ritha kommer så ofta hon kan också (och jag åker till henne förstås). Allt blir ju lättare nu när hon också flyttar neråt.
Myran lär sakna sin kompis men hon får ju bättre hagar så det kanske jämnar ut sig. Jag hoppas och tror att alla våra odjur kommer att få det bättre där, de kan få hagar in i skogen så att de har skyl när det regnar och när solen skiner. Förhoppingsvis blir det inte lika lerigt heller som här. Det kommer att bli bra för alla.